Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ringsjöfynden. Af C. D. Reventlow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De människor, som byggde dösarna, gånggrifterna och
hällkistorna, odlade således hvete och korn, ja redan under sista tiden af
den äldre stenåldern (Limhamnsfyndet) och under perioden, som
ligger mellan denna och stengraftiden, var man ej obekant härmed.
Att céréalier ej funnits i kulturlagret vid Ringsjöns utlopp, ej heller
aftryck af dem på krukskärfvorna därifrån, synes antyda, att
boplatsen tillhör eri tidig period af stenåldern.
Huruvida flottbyggarna vid Ringsjöns utlopp haft några
husdjur är ovisst och, såsom jag nyss nämnt, hindrade dem vistandet
på sjön att själfva idka boskapsskötsel. Den småväxta koras, af
hvilken benlämningar hittats här, kan hafva varit vild.
Skelettdelar af hund eller hundgnagda ben hafva ej heller kunnat säkert
påvisas. Att de insamlade benfragmenten af svin tillhört den vilda
arten, därom råder knappast tvifvel. Ben af häst, får eller get
hafva ej heller rned säkerhet blifvit funna. Alla dessa fyrfota
tamdjur förekomma i såväl svenska som danska stenåldersgrafvar och
i kjökkenmöddingarna från den yngre stenåldern; och hunden var
ju husdjur hos folket, som gaf upphof till de äldre
kjökkenmöddingarna. Jämväl frånvaron af tamdjur, särskildt hunden, pekar
följaktligen på en tidig del af stenåldern. Vi böra likväl ej fästa
så stor vikt vid hvad som här saknas, ty hvad som funnits talar
dock det tydligaste språket.
I Danmark och de skånska provinserna förekomma
stenålders-grafvarna tätast inom de trakter, hvilka ha den fetaste jordmån och
sedan urminnes tider äro bäst odlade och talrikast befolkade.1 I
dessa stengrafområden äro ortnamn med ändelsen -lef eller -löf,
-löse eller -lösa och -inge allmänna, i senare odlade och bebyggda
områden aflösas de af ändelserna -torp, -rup, -arp, och -ryd eller -röd.
Vid Klinta prästgård, således helt nära Bo, förekommer en
stendös, som enligt min öfvertygelse är den enda stenåldersgraf i
Ringsjötrakten. Att döma af Montelii karta öfver svenska
stenåldersgrafvar, hvilken åtföljer Stockholmskongressens för 1874 berättelse,
äfvensom af hans karta i E. Hildebrand, Sveriges historia, i, sid. 52,
äro inga andra fasta fornlämningar af samma ålder iakttagna på
närmare afstånd härifrån än 15 km., nämligen två stendösar på
Löddeåns högra strand mellan Gårdstånga och Vidarp. De fyra dösarna
mellan Lackalänga och Öresund på samma sida om ån ligga
däremot omkring 30 km. från Ringsjön.
1 Andr. M. Hansen, Landnåm i Norge, sid. 98, 114 m. fl. ställen. Kristiania
1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
