Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eskimåernas forna och nutida utbredning samt deras vandringsvägar. Af Herman G. Simmons. (Härtill tafl. 6.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 88 HERMAN G. SIMMONS.
Ross 1818 upptäckte »the Arctic Highlanders», voro dessa lika
okunniga om tillvaron af bebodt land söderut, som den öfriga världen,
grönländarna inberäknade, var om deras existens. Sedan har dock
denna okunnighet försvunnit, ty grönländare ha ofta nog varit där
uppe - redan på Ross’ expedition 1818 medföljde en grönländsk
tolk -, och en bland dessa, den bekante Hans Hendrik, lefde bland
dem i 7 år. Om verkligen Astrups följeslagare Kolotengva, en
särdeles intelligent man, densamme som ritat kartan, fig. i, varit
okunnig om de danska grönländarnas tillvaro, skulle detta tala
mycket starkt emot det af Isachsen framhållna långa kvarlefvandet af
traditioner.
Innan jag afslutar öfversikten af den nutida bebyggelsens
utbredning inom eskimåernas gamla område, skall jag blott framhålla
den korrelation, som råder mellan denna och förekomsten af under
någon betydligare del af året öppet eller åtminstone blott af drifts
fylldt farvatten vid kusten. Ingenstädes utmed Grönlands bebodda
kust ligger isen fast långt till hafs utom möjligen under en del af
vintern. T. o. m. upp genom Smiths sund sträcker sig »North
Water» alltid mer eller mindre långt, så att invånarna i
Nordvästgrön-land, så snart den mörka tiden är slut, kunna komma ut och drifva
fångst vid iskanten. Äfven vid de numera bebodda amerikanska
kusterna råda rätt gynnsamma förhållanden, vid Baffinslandet och
Labrador ligger isen sällan fast, och äfven om den öfriga
fastlandskusten omgifves af fast is under vintern, så blir denna ej särdeles
grof, salen hindras icke att uppehålla sig där, och hela sommaren
är vattnet isfritt. Jämför man dessa förhållanden med de nu rådande
vid eskimåernas gamla boplatser längre norrut, så synes mig äfven
häraf otvetydigt framgå, att det varit en försämring af klimatet,
som tvingat återstoden af eskimåfolket mot söder.
Det skulle ju vara af stort intresse att kunna närmare precisera
när denna förändring i klimatet ägde rum, om det varit den allmänna
temperaturnedgången efter det postglaciala optimum för 9-loooo
år sedan eller mera lokala förändringar, som tvingat eskimåerna att
draga sig mot söder. A priori synes intet hindra antagandet, att
eskimåerna invandrat redan i en så långt tillbaka liggande tid -
vi veta ju, att Nordeuropa då fått sin första befolkning -, men vissa
omständigheter mana till stor försiktighet, då slutsatser dragas på
detta område. Tältringar finnas visserligen på helt olika nivåer och
långt inne i landet, men ruinerna af vinterhus ligga, för så vidt jag sett,
helt nära och rätt obetydligt öfver den nutida strandlinjen. Då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
