Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okapidjurets geografiska utbredning jämte några notiser om Kongolandets fauna. Af Einar Lönnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OKAPIDJURETS GEOGRAFISKA UTBREDNING. 315
lan Mobena och Imese och sträcker sig i nordostlig riktning till
Businga vid floden Likame eller något norr om denna plats. Sedan
böjer gränsen mer ostvart mot floden Uele och träffar den, strax
innan den faller ut i Ubangi. Floden Uele utgör sedan nordgräns
ungefär till en punkt tillnärmelsevis midt emellan platsen Amadi
och platsen Suruango. Därifrån vänder den mot sydväst och gar
något öster om Mavambi samt fortsätter till en punkt något väster
om Karimi. Ej långt söder om denna den stora urskogens
östligaste spets vänder gränsen mot väster igen. Den korsar då den
stora Kongofloden vid Ponthierville och fortsätter västvart löpande
något söder om Tshuapa-floden men böjer så småningom något
mot norr samt passerar då norra sidan om Bolondo mot
Coquilhat-ville. Norr om ekvatorn sträcker sig sålunda okapins utbredning
ungefär genom 4 breddgrader på bredaste stället men söder om
ekvatorn knappt genom en. Den västliga gränsen blir ytterst
ungefär 18° ö. 1. och den ostliga 29° 30’ ö. 1. Det är klart, att
denna gränslinje är endast groft skisserad, men i det stora hela
torde den hålla streck. Utanför densamma finnas visserligen många
skogar, men de ha vida mindre utsträckning, och löjtnant Eriksson
tror ej, att de bebos af okapi. Detta djur tillhör nämligen den
stora urskogen, ehuru det ej lefver öfverallt inom denna. Dess
egentliga betesmarker utgöras af öppna platser i skogen, hvarest
små bäckar under regntiden utbreda sig och bilda ett grundt
vattenskikt öfver marken, som dock förblir fast, ej kärrartad eller sänk,
ty grus eller hård, röd jord träffas strax under ett tunt lager af
mylla. Denna sistnämnda omständighet förklarar, att okapins
klöf-var fortfara att vara korta, ty den blir ej något sumpmarksdjur, i
trots af att den lefver på tidvis öfversvämmade områden. På dessa
öppna gläntor i skogen framkallar vattentillgången en rik gräsväxt.
Detta gräs samt kanske än mera löf och blad af buskar och annan
undervegetation, som äfven på dylika platser är synnerligen
luxu-rierande, utgöra okapins förnämsta föda.
Såsom flertalet andra större djur har okapin hufvudsakligen
nattliga vanor. Löjtnant Eriksson har därför ej lyckats att få se
någon lefvande okapi i fritt tillstånd och i dess naturliga
omgifning. Det har ej heller beskärts någon annan hvit att göra det,
och föga sannolikhet finnes för att så någonsin skall hända. Men
under nattliga marscher har han flera gånger hort större djur rusa
i väg genom buskarna på sådana platser, som ofvan beskrifvits,
och infödingarna ha då förklarat, att bullret eller prasslet härrörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
