Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Friedrich Ratzel och hans antropogeografiska lärobyggnad, af Karl Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 K. AHLENIUS.
nationalitetsprincip betecknas såsom en tillbakagång, emedan den
är »oterritoriell» och ogeografisk. Den häfdar språkets, folkets,
rasens enhet utan hänsyn till landets, medan den geografiska,
territoriella principen låter landet, jordytan, ha företräde. Liksom det
finnes folktomt land, finnas äfven landlösa folk (judar, zigenare
o. s. v.), men dessa betraktas såsom ett slags anomalier. Hos
naturfolken är uppfattningen af landytans värde i regeln svagt
utvecklad, hvilket ofta föranledt deras undanträngande och tillbakagång.
Efter att ha vidrört olika slag af besittning och herradöme
samt motsatsen mellan agrikultur och nomadism, hvilken senare
näringsform fordrar vidsträckta ytor, gynnas af stäpperna och
utmärkes af ringa folktäthet, medan jordbrukskulturen ställer andra
kraf på rum och utbredning, öfvergår Ratzel till ett nytt kapitel i
sin politiska geografi : den historiska rörelsen och staternas tillväxt.
Den politiska geografien har nämligen äfven till uppgift att
undersöka folkrörelsernas förhållande till statsbildningarna. Dessa
rörelser framträda än såsom långsamma, nästan omärkliga
förskjutningar, än såsom hastiga och våldsamma vandringar. Härvidlag
inverka naturligtvis olika faktorer: religiösa, sociala, politiska. På
lägre kulturstadier äro folken i det hela mera lättrörliga än på
högre, hvarpå t. ex. jäsningsprocesserna i det inre Afrikas folklif
äro ett belysande exempel. Geografiska orsaker kunna hindra eller
befordra dylika rörelser. På statsbildningens stadium växer ett
folk »med förkärlek» åt det håll, där de naturliga betingelserna
något så när svara till hemlandets. En s. k. »politisk attraktion»
innebär ofta just en förskjutning i parallellkretsens riktning. I afseende
på politisk och social differentiation spela naturliga olikheter i
landytan en betydande roll, något som Ratzel äfven påpekar, t. ex. vid
behandlingen af agrikultur och nomadism. Ett folk, som befinner
sig i tillväxt, växer till en början utöfver det egna landet, och
vanligen följer först efter denna inre kolonisation en yttre sådan. Den
föregås oftast af en mängd kraft- och expansionsyttringar, såsom
upptäckande, utforskning, handelsförbindelser, krig o. s. v. Ratzels
klassifikation af olika slags kolonier (jordbruks-, plantage-,
eröfrings-kolonier o. s. v.) erbjuder däremot egentligen ingenting nytt
utöfver det indelningssystem, som uppställts af Röscher och
Jan-nasch. Yttre kolonisation kan på ett högre stadium betraktas
som en form för staternas tillväxt i rummet, för hvilken tillväxt
Ratzel söker fixera vissa »lagar». En utvidgning af den
geografiska horisonten är alltid förknippad med t. ex. en stats rums-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
