Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Linnés Svenska resor, af Isak Fehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då i ungdomligt öfvermod framstormande hattpartiet tog Linné i sin
tjänst för sina sangviniska förhoppningar om alla de slumrande
nyttigheternas upptäckande här i landet. Linné själf var entusiasmerad
af dessa stora uppgifter, och man finner i hans reseskildringar
hattpartiets kraftiga slagord härom upprepas. Ett uttryck för denna
praktiskt-ekonomiska sträfvan är ock Vetenskapsakademiens instiftande
vid denna tid. Linné var dess första preses. Det var ock
hattriksdagen 1741, som förordnade, att Linné skulle företaga en resa
till åtskilliga landsorter i Sverige för att efterspana färgeriväxter,
medicinalväxter m. m. samt taga reda på hvad som hörer till
Historiam naturalem Patriæ. Den 15 maj 1741 reste han från
Stockholm den stora landsvägen söder om Mälaren. Resans mål var Öland
och Gottland. Ridten genom Södermanland, Östergötland och
Småland skedde på fjorton dagar under ideliga observationer och de
yppersta naturskildringar. En af de allra känsligaste har han
nedskrifvit en tidig morgonstund den 23 maj. Sällskapet var uppe och ute
på hästarna kl. 2 om morgonen. De resande togo af landsvägen åt
öster att bese guldgrufvan vid Ädelfors i Småland, som låg 1 3/4 mil
från Hvetlanda. Hvilken musik, hvilka diskreta färger, hvilken
stämning i den tafla, Linné här målat. »Vädret var ganska vackert,
allt tyst och lugnt. Dimman stod som små moln öfver kärren, men
kunde ej upplyftas, och det späda gräset var daggfullt. Orrarna
kuttrade långt borta; trastarna mystrade i trän och de andra små
fåglarna kvittrade hvar på sitt sätt. Vägen var god och landtmånen
jämn. Rätt som vi kommo till Alsheda kyrka, rann solen upp
genom ett smalt moln. » Den svenska litteraturen hade aldrig förr
haft en så intim naturbild. Och det dröjde några årtionden, innan
den blef öfverträffad, då
I juni den ljusaste natten
Försvunnit från nordiska land,
Från vikarnas rodnande vatten
Och Djurgårdens leende strand.
– – – – – – – – – –
– – – – – – – – – –
Då – plötsligt där borta från stranden
Ett strängaspel nejden förnam.
Vid lekande knäppning med handen
Hur lätt melodien sprang fram!
En stämma ur ekarnas susning
Snart härligt i toner sjöng ut
Naturens och kärlekens tjusning
I blomningens snabba minut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
