Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mysterieceremonier och deras ursprung, af Nathan Söderblom. Forts. från sid. 209.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af innerbarken på Exocarpus cupressiformis virades i sneda tvärband
i kors omkring bål, armar och ben. På hufvudet sammanknöts
en stor kvast af samma slags fibrer, med fibrerna spritande ut
omkring hufvudet, som ett yfvigt, stripigt hår. Läpparna vekos
ut och fästades på detta sätt med band af samma fibrer, så att
tänderna syntes och ansiktet fick ett vildt utseende. Dessa tio män
knäböjde i en rad efter södra kanten af mysteriemarken parallellt
med de gräfda groparna. Enhvar gjorde en liten mullhög framför
sig och höll ett stort barkstycke i handen, redo att slå på jordhögen
med den konkava sidan.
Nu fördes de tre noviserna fram, tillsagda att stirra på fötterna.
Först när de ställts ned i groparna, med en fot i hvar grop, fingo
de titta upp. De ändrade icke en min, fastän åsynen af de tio
utstyrda männen måste ha gjort dem bra häpna.
Allt var stilla. På sidan stod gamle Gunjerung, medicinmannen,
som kommenderade det hela. Nu räckte han upp sin käpp till
tecken att det skulle börja. De knäböjande männen lyfte på
barkskifvorna och läto dem, under det de böjde sig öfver åt den sidan,
som vette inåt land, och åstadkommo ett långt utdraget, hväsande
ljud, i takt slå doft ned på mullhögarna. Det skulle härma vågorna,
som slå mot stranden, och åskan, som svarar från bergen.
Ett nytt tecken gafs. De maskerade rusade nu fram till
noviserna. En kabo satte en af dessa på sitt vänstra knä, medan det
högra hvilade på marken. Den andre kabo drog gossens hufvud
baköfver mot sitt bröst, med högra handen öfver gossens ögon.
Brupin, medicinmannen, som dolt sig i buskarna, dansade fram,
medan de maskerade också dansade, ropande »fort, fort, fort!». Han
tog om hufvudet på den förste gossen, lade sin undertand mot
gossens vänstra öfre framtand och bände den uppåt. Sedan satte
han en pinne mot tanden och slog med en hammare på denna
sju, åtta slag. Då gick tanden loss, och Brupin gaf den åt en
af de gamla männen. Gossen måste hålla igen munnen och svälja
blodet. Icke en min var förändrad i ansiktet, när han leddes bort,
men kroppen skalf.
Den andre gossen var mindre tapper. Men hans skrik
öfverröstades af de dansandes »wirri, wirri!», »fort, fort!». Därefter
företogs samma operation på den tredje.
När gossarna något hämtat sig, leddes de fram till Daramuluns
bild. Deras beskyddare berättade för dem om honom och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
