Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Kongofolkens återgifvande af människokroppen i skulptur, af Erland Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3O2 ERLAND NORDENSKIÖLD.
goda iakttagelser öfver den konstnärliga begåfningen hos olika
individer bland de svarte.
Öfverdrift i återgifvandet af detaljer. I La religion fram
hålles utan tvifvel alltför starkt kongonegrernas benägenhet att vid
återgifvandet af människokroppen fantastiskt öfverdrifva vissa detaljer,
ty hvad som tvärtom mer än något karakteriserar de vestafrikanska
framställningarna af människokroppen är friheten från sådana
öfver-drifter.1 Någon gång ser man visserligen exempel på »exagération»,
men de äro sällsynta. I La religion finnas tvenne sådana återgifna,
det ena visande, huru en del statyetter från Kwango hafva en
onaturligt stor uppnäsa, det andra, huru den karakteristiska
bangala-ta-tueringen stundom alltför starkt framträder. Uppnäsan afser
kanske ursprungligen att karikera någon viss person, som haft en dylik.
Ofta ser man nog, att detaljer öfverdrifvits, men orsaken härtill
ha vi utan tvifvel att söka i svårigheten att i smått framställa väl
skurna detaljer samt i likgiltigheten för riktiga porportioner men ej
i någon afsiktlig »exagération».
Att redogöra för alla sådana oegentligheter är knappast möjligt,
då hvarje statyett har sina mer eller mindre stora fel.
Som bekant, äro könsorganen på många statyetter ofta för stora
i förhållande till den öfriga kroppen. I synnerhet brukar så vara
fallet med clitoris, som dock, enligt uppgift till mig af en
läkaremissionär, icke lar vara öfverdrifvet utvecklad hos de svarta
kvinnorna. Öronen äro också ofta oproportionerligt stora (fig. 14). Man
kan icke säga, att detta i regeln är förhållandet med kvinnobrösten,
snarare tvärtom. Naturligtvis är det kvinnan såsom moder (fig.
1,2) eller såsom hafvande (fig. 4), som i detta hänseende frikostigast
utrustats af de svarta konstnärerna. Få figurer hafva hängande bröst.
Det är den unga, sköna kvinnan, som mest tilltalat deras fantasi.
Nafveln är också ofta öfverdrifvet markerad (fig. 9). En missionär,
som jag frågade därom, ansåg att detta kunde bero på det
förhållandet att nafvelbråck så vanligt förekomma bland de svarte. Hälen
är på många statyetter mycket för långt utdragen bakåt (fig 6),
detta säkerligen för att staty etten skall stå stadigare. Den fåra, som
delar bakdelen i två halfvor, fortsätter ibland upp till halsen.
Könsskillnader. Långt ifrån alla statyetter hafva könsorgan.
Såsom författaren till La religion framhållit, träffas icke sällan sta-
1 Tack vare sin realism har kongonegrernas konst också utvecklats under
europeiskt inflytande och icke gått under, såsom t. ex. den Ny-Zeländska, hvilken på grund
af öfverdrifven stilisering ej kunnat anpassa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
