Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland händer, att jakten blir resultatlös, vidtagas särskilda åtgärder.
Innan de genomsöka nästa snår, lägga de vapnen ifrån sig och sätta
sig ned i en ring, ett par pojkar springa efter kvistar af två olika
slags träd. De taga först blad af den ena i munnen och tugga dem,
hvarefter de på ett gifvet tecken af ledaren, som står i midten, rusa
upp och spotta ut bladen på honom. Därefter ordna de sig som
förut och fa blad af det andra trädslaget, som de spotta ut
nedhu-kade mot marken. Därefter vidtaga samma ceremonier som vanligt.
Vid Dukudu voro vi utsatta för en gräsbrand, som lätt kunnat
bli olycksdiger, om ej för oss så för våra samlingar och vår
utrustning. Under vintern är det mycket vanligt, att kaffrerna antända
det torra gräset för att genom askan göra jorden fruktbarare till
regnperiodens inbrott. En kväll märkte vi en gräsbrand omkring en
fjärdingsväg ifrån oss. Senare på natten ändrade sig vinden till
riktning mot vårt läger och tilltog alltmera i styrka. Lyckligtvis hade
vi slagit läger i en liten vrå af ett stort snår, skyddade på tre sidor
genom snåret. Om gräseldarna också rusa fram med stor snabbhet,
så förmå de dock ej antända de större grönskande snåren. Det gällde
således att skydda vår front utåt slätten, och med de närboende
kaflf-rernas hjälp lyckades vi, förblindade och halfkväfda af de väldiga
rökmoln, som vinden dref emot oss, att röja af ett omkring två meter
bredt bälte framför fronten, hvarefter vi, då elden ej var mera än 200
meter aflägsen och rader af mörkröda eldtungor sågos girigt slickande
marken rusa emot oss, antände moteld. Dessutom ställde sig
kaff-rema beväpnade med väldiga löfruskor i beredskap att dämpa elden,
om den skulle vilja hoppa öfver det afbrända området. Det var
några kritiska ögonblick, men med gemensamma krafter lyckades vi
afvärja faran, och elden rusade vidare öfver faltet.
Från Dukudu tågade vi i september längre norrut för att uppnå
sötvattenssjön Sibayi, där vi väntade oss goda resultat. Färden
försvårades i hög grad därigenom, att regnperioden ännu ej inträdt,
hvarför det var mycket svårt att fa vatten åt oss och dragama.
Floden Mkosi t. ex. var alldeles uttorkad, så att vi måste gräfva efter
vatten.
Ändtligen voro vi framme vid målet. Våra förväntningar om
goda resultat blefvo emellertid fullständigt svikna. Sjöns fauna visade
sig nämligen ytterligt fattig. Förutom krokodiler och flodhästar
fun-nos där blott ett fatal fiskar, och äfven plankton var ytterst fattig.
Vid Sibayi vistades vi till slutet af oktober, då Mr. Toppin
fortsatte längre norrut och jag återvände hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
