Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade omedelbart en ny ackumulation. Den äldre ackumulationens
brant fick då utseendet af en erosionskliff.
I ett par af sidodalarna till Torneträsk (jag vill här främst fasta
uppmärksamheten vid Pessinenjokk) ha de högsta terrasserna en
särskildt storslagen karaktär.1 Denna beror emellertid ej därpå, att
de bildats i en stor isdämd sjö, utan på materialets afsättning af
en glaciärälf från en stor lokal jökel, hvarigenom den smältsjö, i
hvilken de bildats, nästan fullständigt utfylldes.
De små isdämda sjöar, i hvilka dessa öfversta terrasser vid
Tuoptijokk, Pejvijokk och Pessinenjokk bildades, äfvensom de ännu
obetydligare nunataksjöarna vid de branta bergkullar, som i östra
delen af Torneträsk höjde sig öfver isens yta, aftappades efter hand
till Torne-issjöns nivå, när isranden drog sig tillbaka mot öster.
Tome-issjön under dess aflopp öfver Pålnopasset. När
Vas-sijaure-issjöns östrand nått fram till Pålnoviken, upphörde
aftapp-ningen mot Ofoten, och sjöns vattenmassa sökte sig ett utlopp öfver
det omkr. 500 m. höga öfre passet mot Bardoälfven. Sörälfvens
kanjon började utskulpteras i de horisontella glimmerskiffrarna. Under
denna tid sänktes ytan af issjön mer eller mindre kontinuerligt, allt
efter den lätthet, med hvilken afloppet skar sig ned. Några mer
deciderade strandlinjer kunde ej utbildas under en sådan process,
de mellan Bardopassets öfre och lägsta nivå befintliga ha danats,
då i passet någon motståndskraftigare bank för någon tid höll
af-loppet konstant och de lokala förhållandena på strandlinjens
bild-ningsplats voro särskildt gynnsamma.
Sålunda vill jag ställa 130-m.-linjen på Kaisepakteprofilen i
samband med den växling i berggrund, som synes på fig. 8. Den
lilla bäck, som på östra sidan utfaller i kanjon, har här skurit sig
ned i kalkiga skiffrar till 128 m. öfver sjöns yta; men här härden
hårdare kvartsiga glimmerskiffer, som underlagrar den förra, bjudit
större motståndskraft mot erosionen. Denna gräns mellan tvenne
skiffrar af olika hårdhetsgrad förlöper så godt som horisontellt och
kunde tänkas vara orsaken till ett visserligen kortvarigt uppehåll i
kanjonbildningen.
När Bardodalens kanjon skurits ned till denna nivå, hade isen,
om vi rätt tolkat de föreliggande fakta, redan dragit sig så långt
tillbaka som öster om Kaisepakte. Afsmältningen måste alltså under
denna första tid ha gått betydligt raskare än senare blef fallet.
1 Issjögränsen när upp till 610 m. ö. h. Där ofvan Tidtager omedelbart med
en stark brant ett storslaget än dm or än- och kameslandskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
