Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skenbar!igen oregelbundet sätt och förblef alltså en gåta, tills
fördelningen af lufttrycket och de förhärskande vindarna studerats på
synoptiska kartor af Buchan1 * år 1868 och 1869.
Också för att förklara det ofvan omtalade af Beal upptäckta
sambandet mellan barometerhöjden och vindriktningen använde
meteorologerna under 1700* och 1800-talet medeltalsmetoden. Man
beräknade medelvärden af lufttrycket för de olika vindarna, och
sålunda konstruerades de s. k. bariska vindrosorna, hvilka jämte
andra vindrosor (för lufttemperatur, fuktighet, nederbörd m. m.) från
slutet af 1700- till midten af 1800-talet utgjorde den meteorologiska
forskningens viktigaste del. Likväl gjordes genom de bariska
vindrosorna intet annat framsteg än att man fann Beals resultat gälla
äfven för medeltalen. Härpå grundade Dove sin en tid berömda
teori, att stormarna vore en kamp mellan ekvatoreal- och
polarström-mar i atmosfären. Men hans teori visade sig genast vara oriktig,
så snart den synoptiska metoden tillämpades på ögonblickliga och
samtidiga väderleksfenomen.
Genom den synoptiska metoden skedde en ny utveckling af
meteorologien. Här var Halley3 föregångsman, ty hans synoptiska
karta öfver passadvindarna och monsunerna publicerades år 1686.
Också de magnetiska kartorna, af hvilka Halley publicerade den
första år 1701 (kompassens missvisning), bidrogo till att utveckla den
synoptiska metoden, som emellertid under mer än ett århundrade
endast tillämpades på medelvärden. Synoptisk aibildning
(sam-åskådning) af ögonblickliga och samtidiga fenomen gjordes först
under 1800-talet. Sålunda drog A. Quetelet 8 på sina kartor linjer
genom alla orter, hvarest lufttrycket samtidigt passerade sitt
maximum eller sitt minimum. På detta sätt fick han långa, nästan räta
linjer, gående i väst-östlig riktning från Europa till det inre af
Sibirien och i allmänhet rörande sig parallellt med sig själfva från
N till S. Dessa linjer betraktade han som toppar och dalar af
atmosfariska böljor. Afbildningsmetoden var god och skulle varit
ännu bättre, om han försökt att afbilda också böljans öfriga faser,
d. v. s. olika punkter af dess stigning och sjunkning. Men resul-
1 A. Buchan, The mean pressure of the atmosphère and the prevailing winds o ver
the globe for the months and for the year i Trans. Roy. Soc. Edinburgh (april 1869),
Vol XXV, p. 575-637.
8 Philos. Transact., Vol. XVI (1686—1687), N:o 183, p. 153. London.
3 Sur le climat de la Belgique, quatrième partie. Bruxelles 1851 (bans första
arbeten i ämnet har jag ej lyckats fä se).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
