Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåser nu för tiden en pestsmittans vind, som berör alla arbetare och
för-därfvar äfven de bästa. Det behöfs inte, att någon biktar sig, jag ser alltför
väl, hur förvandlade ni äro — ni, som förr voro så lugna. Är det inte så,
att man har lofvat er mera smör än bröd, att man har sagt er, att nu är turen
kommen för er att vara herrarna ... Man värfver er, kort sagdt, till den här
beryktade Internationalen, denna armé af banditer, som drömmer om att
rifva ned samhället...»
Då afbröt Etienne honom:
»Ni misstager er, herr direktör. Inte en enda grufarbetare i Montsou
har ännu anslutit sig. Men om man drifver dem därtill, skola alla grufvorna
låta värfva sig. Det beror på bolaget.»
Hädanefter fortsattes tvekampen mellan herr Hennebeau och Etienne,
liksom om de andra arbetarne inte hade varit med längre.
»Bolaget är en försyn för sitt folk, ni gör orätt i att hota det. Bolaget
har i år gifvit ut 300,000 francs på att till bostäder för sina arbetare bygga
grufbyar, som inte af kasta två procent, och jag talar inte om de pensioner,
bolaget utbetalar, inte heller om kol eller medikamenter, som ges till skänks.
Ni, som tycks vara en intelligent man och som på några månader hunnit
att bli en af våra skickligaste arbetare, vore det inte bättre att ni spridde ut
dessa sanningar, än att ni fördärfvar er genom att ideligen besöka illa
beryktade personer? Ja, jag menar Rasseneur, som vi ha måst göra oss af med
för att skydda våra grufvor för den socialistiska ruttenheten... Ständigt
ser man er hos honom, och det är säkert han, som förmått er att bilda denna
reservkassa, som vi skulle se mycket gärna, ifall den vore helt enkelt en
sparkassa, men i hvilken vi ana ett vapen emot oss, en reservfond för att betala
krigskostnaderna. Och angående den saken vill jag tillägga, att bolaget
ämnar utöfva kontroll öfver denna kassa.»
Etienne lät honom hålla på, med blicken riktad mot hans och en liten
nervös ryckning i läpparna. Vid de sista orden smålog han och svarade
helt lugnt:
»Detta är således en ny fordran, ty herr direktören har hittills inte brytt
sig om att göra anspråk på en dylik kontroll... Olyckligtvis är det vår önskan
att bolaget befattar sig mindre med oss och att det i stället för att spela rollen
af någon försyn helt enkelt visar oss rättfärdighet genom att ge oss hvad som
tillkommer oss, vår arbetsförtjänst, som det nu tar en del af. Är det
hederligt, att vid hvarje kris låta arbetarne svälta ihjäl för att rädda aktieägarnes
utdelningar?... Hvad herr direktören än må säga, så är det nya
aflönings-systemet en maskerad nedsättning af arbetslönerna och det är detta, som
bringar oss i harnesk, ty om bolaget måste göra besparingar, så handlar det
mycket illa genom att låta dessa gå ut endast öfver arbetaren.»
»Där ä’ vi nu!» utropade herr Hennebeau. »Jag väntade mig just denna
anklagelse, att vi svälta ut folket och lefva af dess svett. Hur kan ni prata
dylika dumheter, ni som borde veta, hvilka oerhörda risker kapitalet löper
inom industrien, t. ex. inom grufindustrien? En fullständigt utrustad grufva
kostar nu från halfannan till två miljoner francs; och hvilket arbete, innan
man kan få en måttlig afkastning af ett på detta sätt utkastadt belopp. Nära
half va antalet af gruf bolagen i Frankrike gör konkurs ... Det är för öfrigt
enfaldigt att anklaga de grufbolag, som lyckas, för grymhet mot sina ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
