Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Balen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en påse; den satte jag sedan på en hylla, och se’n skrev jag en
etikett därpå ...
– Innehållet af den? Han skrattade och såg mycket road ut.
– »Resignation, arbete och resignation».
– För en ung flicka?
– Ja – än se’n? Man kan väl ändå förskaffa sig trefnad i
lifvet. Jag till exempel finner raffineradt behag uti att sofva –
i en god säng förstås, och dessutom äta godt – ser ni, det är ändå
lifvet!
– Ah, fröken ni förfärar mig ...
– Därför att jag uttalar en sanning – eller är det ej för dessa
hufvudändamål, kläder inberäknade, som vi få kämpa lifvets
bittra, hårda kamp ...?
– Hvilken realism! Hvilken oerhörd realism! Än kärlek,
vänskap, hvad vill ni kalla dessa känslor?
– Har jag ej sagt er, att jag ej skattar däråt? Jag har ej tid,
ty mitt lif går upp i min plats. Herre Gud, herr Dick, huru skulle
jag hinna bli kär eller känna vänskap?
– Men, min snälla fröken, på eftermiddagarne då?
– Efter klockan fem, menar ni? Men då är jag hungrig och
vill äta – – denna fröjd är mig trogen – suckade hon ... se’n
måste jag sofva eller taga motion för att stå ut med nästa dags
arbete. Säg mig, gör jag ej under sådana förhållanden bäst uti
att knyta in min själ i en påse?
– Och dock vet jag, att ni ägnar min syster en varm
hängifven vänskap!
– Det där lilla trollbyltet! Hon behöfver någon som står vid
hennes sida – som lägger litet prosa öfver hennes lif – och det
begriper jag mig på!
Hon skrattade litet hårdt och gjorde en betecknande rörelse,
i det hon, troende sig klädd i sin vanliga korta cykelkjol, kröp
upp i soffan med båda fötterna under sig.
– Den här fördömda uselheten, som man skall dra på sig,
sade hon och ryckte förtvifladt i kjolarne, som trasslade in
sig!
– Huru kom ni att välja det där idealet?
Han måste erkänna, att hon kunde se rätt bra ut trots sina
klumpiga, något grofva drag – men när hon log, och de jämna,
hvita tänderna lyste, och ögonen blefvo mörka och gnistrande
som nu ... då var hon nästan vacker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
