Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Lord Crawford får ett lätt slaganfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storstadslif, stannade häftigt och stirrade en lång stund på Inger,
med ögon, som ej tycktes se eller kunna uppfatta, att det var hon,
eller hvad hon nu menade.
– Kors, hvad du tittar fånigt! fortfor Inger med barsk stämma,
men med öm oro i blicken ... litet vaksam ... liksom på förhand
beredd på, att denna exalterade stämning skulle sluta illa.
Med händerna för ansiktet och ett gällt rop föll hon, såsom
Inger beräknat, som en sten till golfvet ...
Innan någon ännu hunnit röra henne under första förvirringen,
var doktor Grane med några raska steg vid hennes sida. På
starka armar bar han henne, på anvisning af Dick och Inger, in
i Mauds egna rum.
Hvad gjorde det, att han nu tryckte henne intill hjärtat, som
riktigt klappade, nej, stormade med dubbla slag! Hon kände det
ej!
Ingen fick komma in, utom Dick och Inger. Doktor Grane ville
själf gnida hennes tinningar ... som en gång förut ... Han måste
ostörd hålla den späda handleden i sin, omslutande hennes puls
med sin varma, fasta hand ... han måste själf kalla henne vid
hennes dopnamn, »Maud», när hon ännu ej visade tecken till lif...
Ändtligen slog hon upp ögonen, men när de mötte hans,
blundade hon åter ...
Men hennes hand låg stilla, kanske dock litet skälfvande kvar
i hans ännu en stund...
Sedan ryckte hon den häftigt undan, lade sig vänd från honom
med hufvudet borradt in i soffryggen, där hon kunde gömma sitt
af harm och förödmjukelse förvridna ansikte för hans blick ...
Skulle han nu åter kanske komma och säga, att hon var en
»egensinnig, hysterisk flicktossa»?
– Hon är utom all fara, sade han kärft, till svar på lord
Crawfords fråga om hennes välbefinnande. Hon bör endast lämnas i
lugn och ro samt förbjudas dylika upptåg som i afton.
Nu måste hon ändå titta upp litet för att till afsked gifva
honom en ljungande blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
