Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Storstadslif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men jag tycker fröken Balle är riktigt hård emot Maud ...
sade Bella.
– Kanske inte just ni vore den första att öfverge Maud, om ni
komme i omvända förhållanden? sade Inger, med en skarp blick
på Bella. De båda flickorna växlade en iskall blick. Maud hade
fallit i djupa tankar ... Det var kanske därför som... hon trodde
sig ibland ha väckt något intresse hos honom ... den där odrägliga
varelsen, som hon ej kunde få ur sina tankar ... Äfven i afton
skulle hon träffa honom ... Skulle han alltjämt visa henne denna
köld, denna likgiltighet i hållningen, under det hans blick band
henne med sin intensiva kraft ... och ständigt följde henne? Och
öfver allt, hvar hon kom ... var han, på baler, middagar, teatrar
och promenader. Hvarför sade han ej något? Hvarför pinade han
henne med denna köld, hvarför band han henne med sina blickar?
– Hör, Maud ... jag skulle vilja veta något, sade tant Julia,
som i det samma inträdde. Hon hade små röda fläckar på
kinderna, hvilka vittnade om, att hon var lifligt upprörd. Hela
hållningen vittnade dessutom om, att hon kände sig indignerad.
– Gärna, ifall jag vet mera än tant, sade Maud, under det att
hon ogeneradt fortfor med att profva de hvita skinnskor, som voro
hemsända som prof.
– Jag skulle vilja tala enskildt.
– Genera sig ej, tant lilla – vi ha inte några hemligheter för
flickorna ...
– Jag träffade en person i dag, som trodde sig ha sett Maud i
sällskap med en ... en (fröken Julia tycktes ha svårt att komma
fram med det till och med)... en fröken från Meeths’
sybehörshandel. Ni gingo in på konditoriet vid Sturegatan ... se’n hade
du gått i Humlegården och promenerat, väl en half timme, med
henne ... Ja – skratta inte, Maud, ty de personer, som sett detta,
kunna intyga, att det är sant, ty de bo vid Sturegatan utåt
Humlegården.
– Jag kan väl ej annat än skratta, då tant är så enfaldig som
tant är!
– Neka inte Maud!
– »Neka»? Skulle det falla mig in att förneka, hvad jag gör?
Maud borrade blicken med något liknande förakt in i fröken Julias
ljusblå, talgiga ögon, som för tillfället dock voro besjälade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
