Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Slaflif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver Mauds ögon hvilade ett förundradt och på samma gång
litet humoristiskt drag.
Kanske de trodde, hon var så gammal, att hon inte orkade
dansa ... eller inte kunde, kanske?
Hon påminde sig med ens en hel rad af festligheter, där
ankomsten af lord och Maud Crawford utgjort aftonens glansnummer.
Hon kunde ej misstaga sig därpå, när hon hörde försäkringar från
alla håll, att »man med spänning afvaktat deras ankomst» ...
Och hon var ännu den samma och blott nitton år ... kanske litet
mera utvecklad, litet mera harmonisk än då .. efter alla stormar
... alla lidanden ...
Fru Blomström gick förut och visade Maud vägen.
– Där, den där dörren! och gå sedan på – sätt sig och spela
en ... polka!
– Ensam? Skall jag gå ensam?
– Är fröken rädd att gå vilse? Men jag säger ju, att det är den
dörren.
Fru Blomström var tydligen ej van vid att motsägas.
Och Maud öppnade tveksamt dörren. Sorlet som från en bikupa
kom emot henne, och hon ville nästan draga sig tillbaka.
Men – man gjorde ej någon affär af hennes ankomst. Pratet
blef i stället ännu mera högljudt, tyckte hon, och hon hade ej
annat val än att gå på.
Denna gång blef hon ej bestormad med uppbjudningar, minsann ...
Det var något elektriserande och medryckande i hennes musik,
och snart voro de flästa af de unga åter ute och snurrade.
Men ingen tackade Maud – hon var tydligen allt för underordnad
att tackas.
Ett par af herrarne, ett par unga släktingar, den ene anställd
som jägmästare och den andre landtbrukselev, ställde sig i
granskande position, så att de kunde se Maud, och när hon reste sig
för att lämna salen, tilltalade de henne på ett litet beskyddande,
nedlåtande sätt, utan att presentera sig och under det att de
oupphörligt fläktade sina upphettade ansikten med näsdukarna.
Maud såg på dem med ett par svarta, stora ögon, kastade hufvudet
på sitt egendomligt stolta sätt tillbaka och gick dem tyst förbi.
– Nu kan fröken gå ned och fråga hushållerskan, om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
