Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kolonisationstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bakom hvarje trädstam i skogen lurade försåt och ingen enda
natt kunde nybyggarne vara säkra om att icke väckas af
rödskinnens krigsrop och se sina hus gå upp i lågor, sina kära
mördas och skändas.
I synnerhet den första tiden af kolonialkrigen utmärkte sig
för de ohyggliga grymheter, som begingos af indianerna, hvilka
öfverföllo icke ellenast enstaka nybyggen utan förstörde hela
byar, brände ned fästen och slaktade så män, kvinnor som barn.
De engelska trupperna slogos gång på gång af fransmännen och
deras bundsförvandter, hvilka ända till midten af
sjuttonhundratalet i hufvudsak lyckades mot alt intrång försvara linjen
Quebec—New Orleans, längs hvilken Frankrikes utskickade upprättat
ända till sextio befästade „forts“, såsom gränsfästena kallades.
Men tiden för den afgörande kampen om besittningsrätten till
den stora västern hade då inträdt. Nybyggarne hade med sina
odlingar trängt fram ända till Ohio, där de funno de franska
pelskandlarne i sina befästade blockhus ovilliga att tillåta dem
ett steg längre åt väster. Det
var icke mera England allena,
som hade intresse af att
undantränga fransmännen, numera
hade frågan blifvit af brännande
vikt för kolonierna själfva. De
insågo redan till fullo att
västern måste hållas öppen för
deras vidare utveckling och
derför voro de mera än villiga att
gå man ur huset för att
bekämpa den gemensamma fienden.
 |
| Befästadt blockhus. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
