Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Urtima landtdagen - Referat af Ständernas svar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eran
de af ständerna föreslagna förändringarna i nn gällande
värnepliktslag, fann sig senaten böra hemställa om nådig
stadfastelse å det af ständerna antagna författningsförslaget
samt att kejsaren-storfursten ville bestämma tiden för dess
trädande i gällande kraft äfvensom uppdraga åt senaten
att i enlighet därmed utfärda allmän författning.
Likaså ansåg sig senaten böra tillstyrka nådigt bifall
till de önskningsmål ständerna i sammanhang härmed
uttalat beträffande uppgörande af förslag om uppställande
af nya finska truppafdelningar, uppgörande af för
truppstyrkans ökning erforderliga kostnadsberäkningar och
finan-siela förslag samt angående de åtgärder som för truppernas
förseende med nödigt antal officerare vore nödvändiga.
Med anledning af ständernas svarsskrifvelse af den
29 maj, hänförande sig till propositionen angående
utjämnande af vämepliktstungan i Finland och i
kejsare-dömet, framhåller senaten, “att de af Ständerna i deras
tidigare underdåniga skrifvelse af den 27 sistlidne maj
anmälda beslut i själfva verket innefatta ett afböjande af de
i förevarande propositioner framstälda förslag, i det
Ständerna nämligen i den af dem antagna förordning angående
ändring af särskilda stadganden i värnepliktslagen ej allenast
i § 4 upptagit att finsk medborgare fullgör sin vämeplikt
vid finsk trupp, utan ock genom § 121 för sin del
begränsat den högsta militära bördan för Finland under
fredstid till uppställandet af en aktiv truppstyrka af
tolf-tusen man. I följd häraf och då Senaten ej kan jäfva
riktigheten af Ständernas åsigt att de i dessa nådiga
propositioner framstälda frågor ej kunna lösas i annan ordning,
än den landets grundlagar föreskrifva, d. v. s. med
Ständernas bifall och samtycke, får Senaten underdånigst
öfver-lämna huruvida icke meranämda förslag böra anses hafva
för denna gång förfallit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
