Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ej indianhästen varit, skulle ingen makt
förmått hindra mulåsnorna att vända. Men majoren hade
kommit samma väg ett par timmar förut, hans häst
kände spåret och vadade framåt, trots att vattnet nu
nådde honom till knäet, icke blott öfver hofven som
tidigare. Vi följde, Sullivan sist.
Där Buenaventura-bäcken föll ut i floden, fans
en lång jordbank, hopspolad af bäcken själf i dess
vildare mod. En smal ränna förde vanligen allt dess
vatten ut i Reventazón. Nu var banken borta;
fräsande, ilskna hvirflar gingo i gulhvit fradga öfver hela
sträckan; tidigare hade majoren blott sett en bredare
kanal än vanligt genom banken. Hans spår var ännu
begagneligt och förde oss uppåt till vadstället, där
han ridit öfver på morgonen. Där var bäcken redan
så bred, att intet af jätteträna skulle nått till andra
stranden, så våldsam, att det ej skulle hållits två
minuter på sin plats, om det fallit öfver strömfåran.
Midtöfver satt paymastem på sin mulåsna, hans
biträde och eskort, som var en sydamerikansk mestiz,
på sin, och Lundvik, majorens svenska förman, på
en häst. Bakom dem packmulan med de två stora
lädersäckarna, som vid månadslikviden innehöllo sina
fyratiotusen dollars.
De svängde hattarna, då vi kommo i sikte,
hurrade troligen, fastän det icke hördes.
— De måste vända om, sade majoren — och ju
förr vi göra detsamma, desto bättre.
— Först vill jag se om där inte fins möjlighet
ofvanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
