Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE - När Erik Käykkä sprängde banken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned, blott det var i Amerika. Men hem ville
han inte och bli soldat.
Det kunde jag godt förstå — efter sex år
ute i västern! Men något råd af värde be-
träffande Texas-planerna kunde jag icke gifva
honom, emedan jag själf ännu icke varit där
nere. Jag bjöd honom emellertid att rida vi-
dare i vårt sällskap, då hans väg ju också
förde genom indianterritoriet. Och därjämte
manade jag honom till något större försiktig-
het gentemot främlingar än han visat vid
sammanträffandet med oss.
Han småskrattade visst åt min varning,
men gjorde det på ett så oförargligt sätt, att
jag icke kunde upptaga det illa. Och öfver-
stens hjärta vann han helt och hållet genom
sitt sätt att sköta och behandla broncho’n, så
att vi i allra bästa sämja fortsatte vår resa
under de följande dagarna. Dessa erbjödo intet
af mera nämnvärdt intresse än en tur ute på
de öde slätterna vanligen gör, inte förrän vi
nådde den första staden i indianterritoriet, en
helt ny gränsby, där största delen af befolk-
ningen var af mera eller mindre hvit ras.
Där togo vi helt sturskt in på hotellet och
åto en »supper», som smakade förbålt godt
efter den diet vi fört den senaste tiden. Och
efter kvällsvarden slogo vi oss ned i barrum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
