Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, fet har man inte blifvit, bekräftade
Kalle Lehtinen. Men innan han hann tillägga
något hördes ett ljud af gråt från sängstället.
Katie hade vaknat och var så skrämd af den
främmande omgifningen, att hon icke genast
lät lugna sig, ehuru David omedelbart gick
bort till henne.
De sutto alla tysta och lyssnade, medan
David hastigt framletade en brödbit från sitt
vägkostknyte. Men den var torr och hård och
förmådde icke trösta den lilla.
— Hvad hon gråter vackert! uttryckte
Korhonen halfhögt lagets känslor. Och det
satte lif i kocken.
— Vackert är det nog, medgaf han —
men inte är det väl roligt för henne. Kanske
sku’ hon tycka om litet sirap på brödet? frå-
gade han af David.
Han hällde litet i en bleckmugg och sedan
Katie en gång fått smak på läckerheten glömde
hon så fullständigt sin rädsla, att hon till och
med lät Koivumäki bära sig fram till bordet.
Men till tåls gaf hon sig icke, innan David
satte sig bredvid dem.
En efter annan kommo de öfriga också när-
mare, tills de bildade en tät ring kring henne.
Ingen yttrade på länge ett ord, men hvar gång
hon jollrade något till David, såg den ene på
den andre. Och då hon skrattade af förtjus-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
