Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De antagliga motiven för Rysslands finska politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ryska traktat-tolkningens geografiska
oriktighet som äfven att anspråken på en
nyregle-ring af den gräns, som vunnit mer än
fyrahundraårig häfd, i hvarje händelse måtte anses
länge sedan preskriberade. Men tsarregeringen
ville icke lyssna till skäl, utan vidhöll sina
anspråk och tvisten började hota att urarta, då
Alexander I dog i Taganrog vid Azovska sjön
år 1825.
Hans efterträdare, Nikolai I, hade till en
början annat, af mera omedelbar vikt än
landvinningar att tänka pA Decemberupproret och
dess efterdyningar gåfvo honom full
sysselsättning och därunder biföll han till afslutandet
med Sverige-Norge af konventionen af 14 maj
1826, däri till gräns mellan Ryssland och Norge
bestämdes Jakobsfloden, öster om
Varanger-fjord. Qränsen hade flyttats åt väster, men
Ryssland hade icke nått fram till öppet haf och
isfri hamn. Därför började också sträfvandet
mot Atlanten på nytt, sedan tsar Nikolai
slutfört omorganisationen af sin armé och i andra
afseenden gjort autokratin, såsom han och alla
andra trodde, oangripligt säker i Ryssland.
Kampanjen öppnades af det ryska
utrikesministeriets språkrör, tidningen Sévernaja
Ptschela (Nordiska Biet), som själffallet icke
kunde yttra det minsta utan tsarens begifvande,
i och genom en serie artiklar, som skarpt
kritiserade den ofvannämnda konventionen. Icke långt
därefter, i början af 1840-talet, genomströfvades
den norska Finnmarken af ett sällskap ryska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
