- Project Runeberg -  I societeten. En Helsingfors-berättelse. Några landsmän jag träffat /
209

(1895) [MARC] Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvarför inte, om det bjudes ett godt
pris.

— Hvad skulle ni kalla ett godt pris?

— Vet inte, — svarade Urola undvikande.
— Här i landet betalas ju stora summor för
liästar, som springa bra, så det lönar sig inte
att tala om handel, innan man vet huru hårdt
min hingst går.

Jag fortsatte icke, utan uttryckte till
öfver-sten, som ifrigare än vanligt tuggade sina
mustascher, min åsikt att mannen var mycket
försiktig och troligen nog skulle veta att
begära alt hvad han trodde hästen värd.

— Så mycket bättre! Mindre risk att
någon annan kan snappa upp den. Men nu’
måste vi låta den gå ett hvarf kring banan,
så den inte ställer till spektakel i eftermiddag,
då den debyterar. Sedan kunna vi taga ihop
med egaren.

Urola hade ingenting emot att visa sin
häst, utan gick in i stallet, därifrån om ett
par minuter en ovanligt bred och kort,
lin-luggig pojke ledde ut en grann kopparfux.

— Den här är lilla Adam, — presenterade
fadern.

Men jag hade för tillfället icke tid att
betrakta pojken. Därtill var min uppmärksamhet
altför upptagen af hästen, ett sällsynt
långsträckt djur, med väl sluttande bogar, korta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zksoc/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free