- Project Runeberg -  I societeten. En Helsingfors-berättelse. Några landsmän jag träffat /
237

(1895) [MARC] Author: Konni Zilliacus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett ytterligare galoppsprång, skakade hufvudet
och kastade sig så framåt igen i skarpaste traf.

— Såg ni inte? — frågade öfversten,
medan vi sprungo nedåt banan. — Den
löpningen får han inte, det är jag man för —
till-lade han flämtande, i det vi lämnade banan
och sprungo åt domaretribunen till för att
omedelbart inlägga protest.

Det behöfdes emellertid icke, ty innan vi
hunnit långt hörde vi en storm af röster från
åskådareläktarna.

»The Unknown! the Unknown! the
Unknown wins!»

Den sista förtviflade ansträngningen hade
fullständigt utpumpat stoet. The Unknown vann
på henne med hvar sekund, kom upp i bredd
med henne på de sista hundra alnarna och
susade in som en stormvind med en full
hästlängd till godo.

Vi skyndade direkt till sadelplatsen, dit vi
hunno samtidigt med Adam junior. Han var
krithvit och tycktes endast med möda kunna
hålla sig kvar på sulkyn.

— Lyfta mig ned — sade han hest. —
Hingsten sparkade mig i benet. Jag tror det
är brutet.

öfversten lyftade honom in på vågen och
stödde honom, så att han kunde stå på en fot
under vägningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zksoc/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free