Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Almqvists ungdomshistoria, verksamhet inom Manhemsförbundet och bondelif i Vermland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trampat den klassiska marken: den trakt af Vermland, der
Almqvist och ett par Manhemsbröder åren 1824—25 idkade ett idealiseradt bondlif.
Manhemsförbundet stiftades 1815 af skalden Dahlgren känd såsom hög frimurare och i allmänhet fallen för ordens-väsen) och d. v. pastorsadjunkten A. J. Cnattingius.
Upprinnelsen till förbundet var helt enkel och stod i
sammanhang med en skola, som vid denna tid förestods af Arv. Aug. Afzelius [1]. Cnattingius har i förbundsprotokollet låtit införa
den uppgiften, att när Dahlgren och han på hösten 1815
öfverenskommo att inrätta detta sällskap, var dess ändamål
ingenting annat än att åstadkomma en närmare vänskaplig
förening mellan några af lärarne och de bästa lärjungarne i
skolan. Meningen var — säger Cnattingius — att »med
passande muntrande sysselsättningar upplifva och ur skolstoftet uppdraga några förhoppningsfulla gossar, hvilkas lyftning låg oss om hjertat». Man hade dervid särskildt för ögonen att stifta bekantskap med Skandinaviens allvarliga fornliteratur, dess mytologi, sagor och språk.
Just då regleringen af undervisningens och arbetenas gång skulle på allvar taga sin början inom förbundet, d. v. s.
i början af 1816, uppträdde derstädes den då tjugutvå-årige filosofie magistern Carl Jonas Ludvig Almqvist. Att
Manhemsförbundet skulle förvärfva Almqvists sympatier,
betingades genom hela riktningen af hans själsanlag och
begåfning. Liksom många andra ryktbara män inom den vittra
verlden, hade Almqvist i väsentlig mån mödernet att brås
på. Hans mormor (afliden 1822 vid hög ålder) lär i sin
ungdom hafva varit för sitt fina lefnadsvett omtyckt af
Gustaf III. »Äfven under hennes långt lidna ålder», säger
Almqvist i ett bref, »fann jag i hennes seder ett upplifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
