Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt för öfrigt hade sina andra egna karakterer, så blir saken
icke bättre. Ty den, som förorsakar allt ondt, allt elände,
har makt; han kunde annars ingenting förorsaka, — han må
för öfrigt vara hvem som helst. När nu^den olyckliga
men-niskan vänder sig till den gode Guden efter hjelp, så har
visst denne Guden någon ’makt att hjelpa. Men striden
emellan den, som hjelper menniskan, och den, som plågar henne,
kan aldrig biläggas, enär bägge hafva makt; så vida ej den
ene har en så mycket större makt, att han utrotar den
andre. Men, om så är, hvad säkerhet hafva vi, att den som
vill oss väl, är just den, som har den större makten? Så
förestår oss en evig oro. — Och för frågorna om syndafallet
m. m. uppgår med den gängse teorien om flera gudar intet
ljus mer än genom någon annan. Ty vi skulle då framför
allt veta huru många dessa gudar äro, och hvilka sätt de
hafva att motarbeta hvarann; hvilket vi aldrig kunna med
något sken af visshet bestämma.
Slutligen gifves blott ett enda sätt, och som är en
ytterlighet. Det vore, om vi skulle antaga, att det i sjelfva verket
finnes ingen Gud alls. Men detta antagande vill Almqvist
icke framställa, emedan denna hypotes ingenting skulle
förklara om syndafallet, som vore ett nonsens både till uttryck
och innehåll, om Gud icke finnes. För öfrigt skulle detta
antagande icke för oss innebära mera grund för hopp och
tröst, än något annat. Om Gud icke finnes att lita och bygga
på, på hvem skola vi göra det i stället? — På oss sjelfva?
Men hvar och en som något lefvat i verlden, har väl af
erfarenheten fått lära hvilket svagt stöd han är för sig sjelf:
och för evigheten kan väl den icke vara ett stöd, som ej en
gång bestämdt vet om evigheten är. På andra? Men andra
äro till sin beskaffenhet lika usla, bräckliga och sköra som
vi sjelfva; och desto mera opålitliga än vi sjelfva, som vi
åtminstone vilja oss väl, men vi kunna ej vara säkra att andra
vilja det.
Hvem återstår då att lita på? På satan? Men rörande
satan finnes två möjligheter. Är han så ond och falsk, som
allmänheten tänker, så är det alldeles intet skäl att lita eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
