Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
form förfäktades i Det går an*. Men Amorina lemnades
temligen opåaktad. Sjelfva Upsala domkapitel, som tog så stor
anstöt af äktenskapsfiendtligheten i Det går an och af
dogmatikens sönderslitning i dramat Maijam — detta domkapitel hade
ingenting* att anmärka mot Amorina. Naturligtvis blef dikten
anmäld i tidningarna, men temligen lamt, med undantag af
Lénströms tidskrift Eos. Hvad der skulle föreställa kritik af
Amorina hade Almqvist dock sjelf skrifvit eller dikterat för
tidskriftens utgifvare. Då författaren af Törnrosens bok mot slutet
af 1830-talet, när hans beröm ännu stod att läsa snart sagdt
öfver allt, fick kännedom om att C. J. Lénström skulle
ut-gifva tidskriften Eos, kunde han icke motstå frestelsen att
göra sig till herre öfver detta lilla organ för den literära
kritiken. Numera prosten och kyrkoherden Lénström har för
några år sedan till k. biblioteket skänkt åtskilliga bref, dem
Almqvist vid nämnda tid skrifvit till honom. För svenska
literaturhistorien äro dessa af stort värde och man stannar i
oförneklig förbindelse till gifvaren, på samma gång man har
något svårt att förstå hans sjelfförsakelse härvidlag. Brefven
äro nämligen för båda parterna, om än på olika sätt, icke
obetydligt graverande, och vi kunna knapt fatta denna gåfva
till ett offentligt bibliotek annorlunda, än som ett slags
frivilligt försoningsoffer för fordna literära synder. Märkligt är
att se, huru Almqvist till en början nästan kryper för
Eos-redaktören; men sedan tidskriften en gång tagit frestaren
ombord och gjort Almqvists författarskap till ett af
hufvudföre-målen för sitt innehåll, drager Almqvist hårdhandskarna på
och behandlar sin lofsångare som en skolpojke. Ett
inledande bref af den 15 jan. 1839 börjar så här:
Älskade vän! »
Återkommen ifrån landet, der jag tillbringat jul och nyår,
återkom jag i går till staden, fick då del af literaturens se-
* Uppgifter öfver »går an-literaturen* finnas i Hjalmar Linnströms
boklexikon och i professor Lysanders kommentarier till den nya upplagan af
Almqvists skrifter. Här, liksom på andra områden af vårt rika ämne,
måste vi göra oss till regel att icke inlåta oss på sådant, hvarom läsaren
lätt kan på annat håll skaffa sig underrättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
