Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara bjertare. Almqvists hjeltinna talar och säger till sin
älskare *:
»Om jag lefver till en femtio år, så tänker jag fara på
marknader med varor. Ty så länge jag är ung, är det bättre
att sitta hemma i min lilla handelsbod.»
»Man går gerna in till en disk, der en så täck
handels-maninna sitter och säljer», inföll han.
»Men den tiden är det styggt att resa på marknader»,
fortfor hon litet bortvänd: »man råkar ut för — — ja. Blir
jag åt femtio år, då tänker jag det skall vara öfverståndet;
då tör deremot handeln bli klenare hemma i boden, och jag
vill då försöka på marknader, om jag icke dessförinnan lagt
ihop en summa, så jag kanlefva utan bysch, det jag hoppas.’
Ty en kan lefva mycket nätt och ändå må ganska väl, så
snart som–» (här sjönk hennes ansigte och uppsynen
mörknade).
»Nåväl, min Gud! hvad menar du?»
»Åhjo, jag menar, så framt en aktar sig för att hafva en
plågare, som äter upp och förskingrar i onödan och i slarf
allt hvad en med möda och åhåga samlar. Hvad båtar då
att vara ordentlig, när plågaren är desto mer oordentlig och
frossar af den idogas arbete? Och huru kan en arbeta med
lust och fröjd, när en ingen hjertans lust har, men ångsten
sitter i halsgropen–»
»Tag förstår dig icke.»
»Så? Hm.»
»För Guds skull berätta hvad du menar!»
»Ja, det är allt något att berätta, kanske. Jag var ute
en Mikaeliqväll med min mor: det var mot hösten och blåste,
och hennes här for kring hufvan. I förtviflan lopp hon åt den
stora stadsbron, som går öfver Lidan hemma i vår stad; jag var
då femton år och sprang efter. Jag tänkte, hon i sin rysliga
vånda skulle hoppa ned i vattnet. Men när jag kom efter,
hejdade hon sig och tog mig i famn, stannade vid
broledstången och såg sig om. Der var ingen gångare ute. Tör
* Det går an. (Separat-aftrycket ur Lysauders upplaga, sid. 34. o. f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
