Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
din skull vill jag låta bli det’, hviskade hon. ’Jag lefva
och finnas, tills du blir ännu litet större. Men ve och
förbannelse öfver den här! åtminstone den skall jag bli qvitt.’
Härvid såg jag fradga af raseri, tror jag, stå kring min mors
läppar; hon ryckte sin guldring af fingret och kastade honom
långt bort i Lidaån.–
»Din mor har fört ett olyckligt lif med din far; men tro
icke derför, att allt ondt kommer ifrån karlarne.»
»Det må jag väl veta», svarade hon; »jag känner ju
svarfvarålderman Stenbergs. Hans hustru är en så svår
ra-gata, att karlen kan förlora hela lefvernet för hennes skull.
Och bättre är det icke hos Sederboms, der frun är småpjollrig,
och karlen går fånig af sorg. Än hos Spolanders då? och
Zakrissons? Det är likadant öfver allt, bara en kommer dem
så när, att en får skåda dem i buren. Och de sluta icke
förr än de gjort hvarann till riktiga uslingar på ömse sidor:
det kan jag aldrig gilla.»
Hos George Sand är det passionen som talar — hos
Almqvist den nyktra förståndigheten, den kärfva verkligheten,
sådan han varit i tillfälle att studera den under sitt lif
tillsammans med allmogen. Reformförslagen i »Det går an» äro
sålunda i viss mån förestafvade af ädla afsigter. Att utveckla
detta skulle* bli för vidlyftigt och vi hafva med det anförda
gjort till vårt egentliga syfte att uppvisa det ogrundade i
påståendet, att Almqvists ryktbara novell skulle härstamma från
George Sand eller tillhöra en på henne fotad skola. Återstår
att tillse om Almqvist har någon verklig frändskap med »Das
junge Deutschland», och om »Det går an» leder sina anor
från Fr. Schlegels vanryktade roman »Lucinde».
I arbetets ställe träder i »Lucinde» njutningen. Såsom
Greklands gudar gå sysslolösa, så sträfva skalder, visa och
heliga att deri likna gudarne. Sorglösheten och
overksamheten segra öfver fliten, denna tomma oroliga drift, som verkar
ledsnad och leder till apati. Flit är dödsengeln med det
flammande svärdet, som hindrar återvändandet till paradiset.
Man måste i tillvarons njutning höja sig öfver alla ändliga
och följaktligen föraktliga syftemål. Derför kallar Schlegel
Ahnfelt: C J. L. Abnqvist. ’ 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
