Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verket en resenär och känner mig frisk och lycklig dervid, men
likväl önskar jag innerligt att våra barn icke blifva resenärer».
Från Skåne for Almqvist genom Småland upp till
Stockholm. »Den småländska vägen ifrån Markeryd till
Vema-mo», skrifver han till Wieselgren, »gjorde på mig ett
särdeles intryck: ett så naket och efter utseendet fattigt land, men
ett så gladt folk. De flesta fysionomier magra och bleka,
och klarblå ögon, uppspända och liksom på väg att springa
ur hufvudet — allt gaf bilden af hunger. Äringen hade också
i år slagit fel, men ljungen frodades, och de omätliga
slätterna framåt Bolmen sågo ut som en hafsbotten. Allt ger
här tillkänna, att i forntiden ett ganska stort vatten intagit
vestra delen af småländska höglandet, samt att den dystra
Bolmen utgör sista resten häraf. Det smärta, hungriga, raska
och snabba folket har tycke af fiskar. Alla talade om
missväxt, men ingen beklagade sig: flere berättade huru superiet
tog af samt stora ljungsträckor årligen gjordes till åker. En
ung bonde, som ej hade råd att hålla oxar, berättade huru
han brukade plöja med sina kor. Jag, som tyckte detta vara
oskickligt mot fruntimmer, frågade, om de icke för omaket
läto bli att mjölka. Nej, svarade han med en munter min.
Allt gör gagn, både folk och djur, och du skall få se,
Wieselgren, att om ett par hundra år äro alla ljunghedar
förvandlade till åkrar».
Samma år (1837) på våren och försommaren hade Almqvist
vistats icke på landsbygden, utan i lärdomssätet vid Fyris*.
Han aflade nämligén då profvet för sitt inträde i
prest-embetet, och detta skedde med en kanske exempellös snabbhet,
äfven om man tager i betraktande att fordringarna då voro
mindre än nu. Både dimissionsexamen och praktisk
teologisk examen samt äfven pastoralexamen blefvo undanstökade
på några veckor. I juni 1837 skrifver han till sin hustru
följande:
»När jag for till Upsala i våras, visste jag ännu icke hvad
mina kunskaper dugde till eller huru långt de kunde sträcka
* Vid ett besök der på våren året förut var han föremål för
studenternas hyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
