Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Almqvists glansperiod. Törnrosens bok. Förhållande till nyromantiken. Allmogeskildringarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ser nog detta folks fel och olyckor: jag skjuter icke det
herrskapliga ifrån mig: min sak går ut på att söka fatta bägge
-dera. Det har någonting för mig högst pikant, att den ena
natten sofva i baronliga pösande ejderdunsbolster, den andra
på en dunkelgrå fersing stoppad med halm, der vanligen blott
ett lakan bestås — den ena middagen vid sidan af grefvinnan
N. N., född N. N., förtära söderländska orangeri-läckerheter,
såsom ananas, vindrufvor etc., den andra middagen sitta på
en svart spishäll och äta sura limpor (hvaraf i synnerhet Skåne
öfverflödar), omgifven af käringar, flickor, gossar, gubbar, som
imellertid sköta sina bestyr, lappa skor, byka kläder m. m.
Dock gillar jag icke, om lut stänker i min mjölkskål, såsom
det hände i Edenryd. — Dylika omslag känner du förut ifrån
din rekognosceringstid: jag rekognoscerar icke miiitäriskt, men
väl dramatiskt, och jag kan säga, att hela min resa utgör
dramatiska studier.» — Han var härunder obekymrad om alla
tillfälligheter och exempelvis låg han vid bästa humör två dagar
öfver i regnväder på en gästgifvaregård i Småland (Fröåsa)
och skref poesi.
Dock frambryter någon gång ett slags vemod öfver detta
kringirrande lif. Samma år som Almqvist skref det bref till
Hazelius, hvarur vi nu anfört några rader, gjorde han
tillsammans med Thomander och Wieselgren ett besök hos
prosten Ahnfelt på Bosarps prestgård i Skåne — ett tillfälle som
Ahnfelt i sina Studentminnen lifligt skildrat. Almqvist skref
just under detta besök till sin hustru ett bref, med hvars
innehåll vi gjort bekantskap i de många Almqvistska papper
vi haft tillfälle att genomgå. Detta bref är märkligt derför att
det antyder huru Almqvist af sin oroliga själ, så att säga,
jagades ut på irrfärder. Med en känslighet, som icke kan vara
annat än uppriktig, skrifver han i detta bref till sin hustru
följande: »Alla qvällar tänker jag mest på dig, Ludvig och
lilla Maria (hans barn), och jag öfverrasfear mig sjelf med
tårar i ögonen, som äro onödiga, ty Gud hjelper oss nog.
Dock önskar jag, att Ludvig och Maria, när de vexa upp,
komma att företaga sig ett mindre äfventyrligt lif än det
hvartill en inre drift tvungit och dragit mig. Jag är i sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
