Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Disputationen i Lund. “Inqvisitionen“ i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v erlem nas åt Guds ohämmade inverkan på själen): huru kan
man då föreställa sig, att vetenskapen om det allrahögsta, det
allraangelägnaste, det för oss alla vigtigaste, käraste, bästa —
om Gud, om vårt eget lif och vår salighet — skulle
försummas, falla eller gå vilse genom en dylik frihet?–
* Det gifves ingen statskemi, ingen statsbotanik, ingen
stats-as tron omi o. s. v. (men en statsreligion) — —
»Man tror på historien och hyser ingen bäfvan för att
låta krifikea svänga sin fackla öfver alla århundraden. Man
tror på allt, blott icke på Gud och kristendom; derför måste
här reglementeras».
Förutom mycket annat * innehåller Monografien äfven
handlingarna i det ryktbara »inqvisitionsmålet», som började
i juni 1840 och fortgick ända till i februari 1843.
Domkapitlet i Upsala, representeradt af erkebiskop
Win-gård, Chr. Er. Fahlcrantz m. fl., fann sig den 10 juni 1840
föranlåtet att gifva Almqvist en varning i anledning af hans
skriftställeri **. Almqvist var icke förlägen för svar: han
inkom med ett genmäle, deri han på det mest obekymrade sätt
drifver gäck med patres conscripti och särskildt med
Fahlcrantz, som på ett högst obehagligt sätt fick hvad man kallar
* Det 1816 uppgjorda förslaget till stadgar för Manhemsförbundet
finnes här intaget.
** »Bland hr Rektorns ifrågavarapde skrifter», heter det i
domkapitlets första bref, »äro i synnerhet tvänne, hvilka genom den syftning, de
synas ega, väckt en allmännare harm. Deras titlar äro Det går an och
Marjam. I den förra har, under diktens form, en åsigt af äktenskapet
blifvit uttalad, som är i strid, ej blott med uppenbarelsens lära, utan med
tänkbarheten af ett samhälles bestånd och med en ovilkorlig
sedlighetskänsla, som blott af låga passioner kan öfverröstas. I den andra
fram-ställes en vansinnigt jollrande person, i hvilken — ehuru den historiskt
åsyftades namn ej tydligt utsäges — likväl ej blott enskilda i galenskapen
inflickade skriftställen, men ock andra hänsyftningar synas vilja tvinga
läsaren att se en af de högste förkunnare af den heliga lära, hvilken hr
Rektorn med oss och inför oss bekänt sig troende omfatta och med de
högtidligaste löften förpligtat sig att, ’enligt Guds ord predika till
visdom, till rättfärdighet, till helgelse och förlossning’, men hvilken lära,
försoningens lära, i denna dikt synes vanstäld till ett föremål för löjet
och otron».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
