Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bred balkong midt emellan bägge tornen, och h varifrån
man har en lång utsigt utefter kyrkans kam eller takrygg, utan
man stiger in i ettdera af sjelfva de ofvanföre sig resande
tornen; och här beser man till en böljan de gigantiska klockorna.
Jag kan berömma mig af, att jag stigit in under samma
storklocka, och med egna händer tagit uti samma ryktbara
klock-kläpp, som omtalas i Victor Hugos roman, och som utgjort
Quasimodos kärlek. Jag kan lifligt försäkra, att denna klocka
till vidden icke är större än storklockan i Upsala domkyrkas
venstra torn, under hvilken jag också stått och skådat på
kläppen, såsom student Ifrån klockrummet vandrade jag och
sällskapet ännu en mängd trappsteg, vi kommo slutligen upp
på sjelfva torntaket, der man obehindradt går omkring såsom
på golfvet i en stor sal, och utan fara, ty allt är omgifvet af
en hög marmorkarm. Vi utgjorde denna dag en societé af
tio till tjugu personer deruppe. Dagen var utmärkt klar, vi
hade rundt omkring oss en omätlig utsigt, och af så skönt
slag, som det .möjligen står Paris i makt att skänka. Hela
staden låg åt alla håll utbredd under våra ögon som på en
matta; och en af våra engelsmän hade deijemte med sig en
karta. Vi sågo huru Seinen i vestra horizonten, kommande
från Boulognerskogen, förbi Passy flöt in i staden: vi sågo quai
efter quai huru vattnet gick förbi hvarje palats: huru floden
vid Pont-neuf delade sig och nu rann på ömse sidor om oss
sjelfva, norr och söder om la Cité, deri vår kyrka stod. För
att vidare följa Seinens lopp måste vi ock vända oss åt öster.
Vi sågo henne då återförena sina bägge armar på andra sidan
om den lilla med sköna trän bevuxna ön Louvois; vid
kanalen som blifvit gräfd i den nedrifna Bastiljens ställe. Vi
sågo henne slutligen taga afsked af förstaden S:t Antoine i
trakten, der fordom det gamla tornet Nesle stått, och hon
försvann för våra ögon i de omätliga slätterna österut, der
Vincenner-skogen tog våra blickar i sin famn.
Jag skall icke säga att Seine visar sig vid Paris som
någon utmärkt vacker flod: likväl är den nu i rötmånaden
uttorkad, liten, låg och smal. Deremot skall den vara alldeles
majestätisk, när den under regntiden, och derefter, kommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
