Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flitigt studera dem som ni på första sidorna upptäcker vara
inspirerade af mig!»
Han tog sin hatt och bugade sig. Herrskaperna tackade
mycket för besöket och gäspade öfverljudt. Detta tecken till
sympati med honom sjelf fägnade honom på det högsta, och
han aflägsnade sig med goda förhoppningar.
Nu skall jag göra min uppvaktning hos literaturens
he-roer, de tongifvande författarna och författarinnorna, sade ban
till sig sjelf; ty kan jag vinna dem på min sida, såskall snart
den förbannade Glädjen vara fördrifven från mitt gamla, goda,
älskade Sverige.
Af artighet gjorde han först sin visit hos damerna, och,
för att ej brista i aktning mot åldern, började han med
Mamsell Bremer. För att uppvakta henne med framgång, satte
han på sig sin mest gudliga uppsyn, steg in, bugade sig, falde
en gråblå tår och helsade från de fattiga. Denna helsning
var nog att röra den ädla Mamsell Fredrika. Hon bad
honom sitta ned i hennes egen emma. Tråkigheten såg sig
med giriga blickar omkring i hennes rum, synade hennes
halfskrifna ark, kastade slutligen sin blick på hennes
gestalt, och tänkte: få se om jag icke här skall göra ett godt
kap! — Med läspande och djupt intalande röst började han
nu ställa sina ord till den goda qvinnan: »Min nådiga
Mamsell Bremer!» sade han, »låt mig oförstäldt fä yttra min
mening öfver er verkliga ställning och er literära verksamhet.
Ni har skrifvit en liten roman, som ni kallat »Familjen H*,*
och ett annat litet stycke, som jag tror ni kallat *Brefvexling
emellan tvänne våningar», eller slikt, och hvilka gjort mig
ondt i själ och hjerta. Säkert hafva flere sagt er, att dessa
arbeten äro glada och qvicka. Med dessa ord hafva de
smickrat och förledt er: följ nu mitt råd, öfvergif denna bana
och låt inspirera ér af mig! Ni skall icke tillåta er s. k.
naiva skildringar, deri man ej spårar en hängande läpp, ty
sådana äro i grunden irreligiösa och lättsinniga.» — Mamsell
Bremer lofvade tänka på saken, utbad sig imellertid en liten
lektion i religionsfilosofien, betraktad ifrån hennes värde gästs
synpunkt, och lät honom icke gå utan goda tankar om henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
