Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kunde sedan aldrig glömma denna dyrbara interlokution.
Hon gjorde sitt bästa och lyckades mer och mer att tillegna
sig de råd hon fått. Hon skref Hemmet, hon utgaf
Morgon-väkterna. Hon tillät sig visserligen ännu några afsteg in på
det gladas och näpnas område i Nina, Grannarne, Dagboken
o. s. v.; men lagade att de uppträdande karaktererna blefvo
plagiater blott af sådana, som hon förut skildrat, och således
tråkiga åtminstone härigenom. Hvilken hög ståndpunkt har
jag icke nått! sade hon till sig sjelf.
Hr Tråkighet, som fann sig hafva lyckats så väl i sin första
påhelsning, beslöt att göra en dylik uppvaktning hos
Kusinförfattarinnan, Såsom detta lifliga fruntimmer genast fann
af-smak i den inträdandes figur, kunde hon ej afhålla sig ifrån
att genast gäspa honom midt i ansigtet. Denna entré förtjuste
den uppvaktande. Men det förargade honom att den ryktbara
friherrinnan icke bad honom sitta ned. Hon lät honom stå vid
dörren. Han böijade stamma sina vanliga haranger om
religion och sedlighet, hvilka ej skulle kunna vara till utan
honom; men dessa termer ville här icke slå an. Förundrad
fixerade han sin värdinna, för att finna om han ej hos henne
skulle kunna upptäcka ett enda drag af sympati för honom.
Men — omöjligt! Tvärtom ville hon blifva detta ledsamma
besök qvitt, och gick in i ett sidorum. Aha! tänkte han i
högsta förargelse. Listig som en orm, nalkades han hennes
skrifbord, tog bort det papper, hvarpå hon brukade författa,
och inlade i stället en bundt ark af sin egen tillverkning,
hvilka han alltid plägade medföra i fickan, för behöfvande
skribenters räkning. Derpå smög han sig bort. När
friherrinnan återkom, fann hon med glädje att hon blifvit befriad från
den värsta gäst hon någonsin lärt känna. Hon satte sig ned
att skrifva. Hon författade Vännerna, Qvinnorna, Illusionerna,
och en mängd annat på —ma. Hon höll ännu alltid samma
penna, hon brukade samma bläck. Hon visste icke, att
papperet, grunden, hvarpå hon nu skref, var af Tråkigheten
in-smuglad. Förargliga händelse! Hvad hon författade, innehöll
samma lifliga och pikanta ordvändningar, som i Kusinerna;
men alltsammans stod på en tråkig fond. I så stor vrede,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
