Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Almqvist som journalist och literär kritiker. Förhållande till samtida författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett qvickt fruntimmer kan hafva, sprang hon upp och
lemnade sitt vanliga arbetsrum. I häftigheten kom hon ned
i understa våningen af sitt hus. Här lågo på ett bord en hop
grofva, simpla ark, förmodligen tillhörande inspektorskontoret
på gården. Genast fattad af sin kärlek att författa, satte hon
sig ned här och skref Torparen. Stil och utförande blefvo
mästerliga; endast grundidéen var inkonseqvent; en reminiscens
från hennes öfre våning. Glad öfver detta, likväl till en så
stor del lyckade arbete, lemnade hon rummet och förfogade
sig åter upp till sin vanliga kammare. Hon kom således att
ånyo skrifva på de olyckliga ark, som den uppvaktande herrn,
henne omedvetet, gifvit henne. Hon skref nu Följetonger och
Skizzer, och ännu mera Följetonger ... allt mer och mer i
det underliggande papperets smak.
Tråkigheten sade: här har jag vunnet spel! och så beslöt
han. göra vidare segrar. Han kostymerade sig på det bästa,
klädde sig i sjömanströja och vandrade af till Fru
Flygare-Carlén. Men här mötte honom straxt i tamburen den olyckan,
att kammarjungfrun förklarade, det hennes fru, upptagen i sitt
arbetsrum, ej kunde hafva äran taga emot ett besök, utan
hänvisade honom till hennes man. Den uppvaktande steg således
in till Herr Carlén. Denne bad vänligt den främmande sitta
ned. När han fick höra hvem den främmande var och hvad
hans ärende innebar, sade Carlén: min hustru är icke rätta
person för min herre att vända sig till; men hvad mig
beträffar, såsom redigerande Lagen och Författningarna, håller
jag besöket ganska kärt, och skall ställa mig min herres råd
aktningsfullt till efterrättelse. Den uppvaktande syntes icke nöjd
härmed. »Juridiken har jag redan längesen på min sida»,
svarade han; »men det är för menniskorna vigtigt att min
verksamhet sträckes vidare. Skrifver icke min högaktade herre
också vers?» afbröt han: »kunde det icke tillåtas mig, att,
åtminstone någon enda gång, få inspirera min herres poesi?» —
Hr Carlén steg upp med en afvisande åtbörd. Han ville icke
vara ohöflig mot en främmande. Han sade derför endast:
jag skall tänka på saken, men lofvar ingentirig; dessutom,
förlåt mig, men jag har göromål! — Den uppvaktande förstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
