C. J. L. Almqvist. Hans lif och verksamhet / 187 (1876) Author: Arvid Ahnfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VII.

Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden.

Min Historia är följande, skrifver Almqvist i ett af
sina otryckta sjelfbiografiska utkast *. Ifrån min
spädaste barndom har en eld brunnit i min själ,
ett oändligt begär efter Gud, kärlek till det sköna,
och enkel konst. Skulle jag hafva varit i den ställning, att få
lefva för mitt innersta begär, så skulle det kunnat hafva blifvit
något af mig. Men oupphörliga lefnadsomsorger för mig och
i synnerhet för de mina, hafva delat min tid och mina krafter.
Jag har haft en stark och skadlig försynthet att beklaga mig
för dem, som skulle kunnat hjelpa mig och försätta mig i en
för min natur ändamålsenligare ställning. Jag har visst fått
befattningar, och väl dermed kunnat lefva; men jag har icke
kunnat sköta dem med annat vilkor, än att nedtysta mitt eget
inre kraf, min natur och den slags verksamhet, som mitt väsen
tillhör. Derigenom har jag varit mycket olycklig. Min själs
eld har förtärt mig. Rätt djup sorg kan icke omtalas. Jag
är ett offer. Ack, då så mycket finnes att utdela, hvarför
skall icke en menniska få lefva och arbeta i det hon djupt
älskar, och följaktligen kan göra bäst och skönast. Men man
måste bära det våldet på sig, att tala om allt, löpa till torgs med

* Delvis intog han i sina skrifter dylika anteckningar: detta är fallet
med »Skaldens natt». Men ofta gaf han sig luft i besynnerliga
utgjutel-ser, öfver hvilkas öde han ej sedan bekymrade sig. En hel packe
manuskripter bortskänkte han vid ett tillfälle åt en vän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>