Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
George Sand har i ett bref till Sainte-Beuve skildrat sin
natur och skaldenaturen i allmänhet i några drag, som vi anse
lämpliga att i detta sammanhang anföra*. Frågan är om
filosofen Jouffroy, som önskat göra hennes bekantskap, men
hvilken hon fruktade såsom en alltför sträng och stel moralist, j
»Jouffroy», skrifver hon, »är påtagligen en man som, om talet i
föll på att äta menniskokött, skulle utbrista: ’Det har aldrig
fallit någon verklig menniska in, att äta menniskokött’: Ni
deremot med er mera omfattande blick skulle säga: ’Det lär
gifvas menniskor, som verkligen äta menniskokött’. Jag
deremot skulle säkert tänka: Huru kan månne menniskokött
smaka?» — djupa ord, anmärker den anförde danske kritikern, j
som i sig innehålla en definition på skaldens väsen i motsats
till iakttagarens och moralistens.
I likhet med många andra skalder, kände Almqvist ett
oemotståndligt begär att låta sin fantasi och reflexion frossa
på experiment, som menniskor i allmänhet frukta och afsky.
Det fins en anekdot om Byron, att han en gång med en liten
knif i handen utbrast: »Jag skulle bra gerna vilja veta, hur
man är till mods, när man begått ett mord!» På denna
anekdot har man bygt röfvarhistorier som gerna må förlöjligas,
enär inga andra bevis föreligga, att Byron skulle mättat sin
öfverretade fantasi med ett eller annat mord. Men om en
dylik förfärande lust uppträder under sådana omständigheter som
fallet är med Almqvist, så har man säkert starka skäl att taga
med i beräkningen detta fantasiens frossande i gräsligheter
och alldeles specielt i mord. Detta synes ock varit J. A.
Hazelii öfvertygelse, då han i afseende på Almqvistska
katastrofen yttrade: »Man spelar icke ostraffadt djefvul».
Att Almqvist i dagarna näst före sin afvikning från
fäderneslandet umgicks med förgiftningsplaner, är alldeles
ovedersägligt. Förutom de bevis härpå, som rättegångshandlingarna
förete, anse vi oss böra framlägga étt vitnesbörd, som hittills
icke varit publiceradt. Dr Herman Sätherberg, hvilken af
Almqvist plägat anlitas som läkare, men under ransakningen vi-
* Vår kännedom härom hafva vi hemtat ur G. Brandes’ »Hoved- j
strömninger», naturalismen i England, sid. 443.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
