Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stades utrikes, har meddelat oss, att A. någon tid före
afvik-ningen infunnit sig hos honom och efter hvaijehanda preludier
framlagt sitt ärende, att nämligen dels få lära känna
stryk-ninets verkningar, dels erhålla en qvantitet deraf. Som skäl
till denna begäran, om hvars snabba uppfyllande han visade
sig angelägen, uppgaf han sig vara sysselsatt med
författandet af en roman, hvars ämne var en i Frankrike timad
förgiftning, hvarvid stryknin hade blifvit användt, och för att kunna
inlägga så mycket mera sanning i skildringen, ville han sjelf
se hur stryknin såg ut samt af dr S. få upplysning om dess
verkningar, för att kunna i romanen noga beskrifva det. Dr
S. svarade att det ej var tillåtet att utlemna sådant och
nekade att uppfylla A:s begäran, men då A. under samtalets lopp
fick veta att stryknin är en beståndsdel af räfkaka, förklarade
han sig för sitt ändamål belåten, om han erhölle det senare
ämnet, hvilket han dock ej fick.
Härvid torde den frågan tränga sig på de flesta: Huru
kunde Almqvist hos apotekare förfråga sig om gifter och deras
verkningar, då det ej borde vara en så boksynt man som
Almqvist obekant, att det gifves toxikologier i mängd, der han
kunde fått veta mer än ett dussin apotekare känna till? Och
vidare: huru var det möjligt, att han trodde sig skola kunna
genom läkare erhålla giftqvantiteter som verka dödande,
allden-stund han väl borde veta att för sådant ändamål (räf- eller
annan rofdjursfångst), åtkomsten deraf är förknippad med så
inånga säkerhetsmått och så öppet, att innehafvaren är
ansvarig för allt? — Det är onekligen den beqvämaste utvägen,
att inför detta och dylika spörsmål antaga att Almqvist varit
för tillfället sinnesrubbad, men vi tro att saken kan hafva en
enkel och psykologiskt tillfredsställande förklaring.
Redan 1850 vid jultiden började Almqvist sina
rådplägningar rörande gifters verkningar, och häri måste man spåra
en tydligen på förhand anlagd plan. Hans uppgift i brefvet
till polismästaren, att han, några veckor före afvikningen, för
en apotekare förevisat ett *stycke arsenik, som han påstod sig
hafva funnit hos von Scheven, blef under ransakningen
bestyrkt, men vid samma tillfälle intygades det, att Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
