Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans fars domestiker anfört, och som jag aldrig förut hört det
ringaste om. Ingenting var väl naturligare, än att jag måste
tänka mig om, huru jag skulle svara inför polisen för att få
saken klar, i fall en undersökning uppstode. Jag genomgick
de i min tanke möjliga punkterna, hvaromkring saken kunde
vända sig, efter den berättelse jag hört af unge von Scheven,
och jag uppsatte häröfver en promemoria. Det är den, som
blifvit funnen hos mig. Man måste hafva fattat denna
promemoria så, som skulle den utgöra en på förhand utkastad
plan till ett påtänkt brotts försvarande; eljest kan jag ej
begripa huru man deraf kunnat draga den slutsatsen, att
brottsligheten vore satt utom allt tvifvel genom denna promemoria.
Det innebär en grym godtycklighet, att utan all grund antaga
en skrift för anterieur, som lika väl kan vara posterieur, och
här i sjelfva verket så var. Och blott härigenom är det
likväl, som man fått sannolikheten förvandlad till visshetI Det
är dock förfärligt. Skall jag vara brottslig — och brottslig
ända till den grad att det är utan all fråga — derför, att
några personer först utspridt ett rykte om något som jag skulle
hafva gjort, och jag sedermera uppsätter en skrift, hvari jag
genomgår försvarspunktema emot ett så infamt rykte.
2. Jag har också sett i utländska tidningar, att
apotekaren Keyser i Stockholm berättat, att jag hos honom
efterfrågat opium, samt huru mycket en menniska kunde tåla deraf
utan att do, eller af hvilket qvantum hon doge, eller så bortåt
Sammanhanget med denna anekdot är den, att jag vid den
tiden (under april eller maj) var besvärad af sömnlöshet, och
då det i Roséns bröstdroppar (som jag brukade begagna)
befintliga opium ej verkade till sömn, gick jag till Keyser, som
jag personligen kände, för att få ett mera rent opium, men
hvarvid jag tillika gjorde mig underrättad huru mycket man
kunde taga utan skada för lif eller helsa. Denna fråga var
ju högst naturlig, och just beräknad för säkerheten. Nu ser
det ut, som om man vid polisundersökningen velat förstå
saken i alldeles motsatt sens, nämligen att jag önskat veta
qvantum satis af opium för att döda en menniska. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
