Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dekoreringsarbetet på Lundagård var knappast
färdigt, då tjocka dammoln, som uppstego på vägen
från Malmö, bådade gästernas ankomst.
Studentkåren tågade under sina fanor ner till södertull.
Tvenne vagnar rullade in på stengatan. Den röda,
hvita och blå nationalkokarden på de svarta mössorna,
och något annat, jag vet icke hvad, sade genast, att
det var norska studenter, som sutto där. Man kände
dem väl icke men tyckte sig likväl känna igen dem.
Emellertid hade större delen af de ankommande stigit
af vagnarna på något afstånd från staden. En ändlös
rad af åkdon defilerade förbi de uppställda, väntande
lederna. Man blickade otåligt ut åt den i damm höljda
vägen, men blott den ena tomma vagnen följde på
den andra. Ändtligen framblänkte ur de tjocka
dammmolnen de hvita upsalamössorna och de svarta med
den norska nationalkokarden. Det första ögonblicket
hade inga ord, ingen tanke, knappt någon bestämd
känsla — blott ett jublande, skallande hurra! Man
vet, att vid hvarje kemisk reaktion utvecklar sig värme;
och i sanning måste en stor mängd andlig värme och
elektricitet utveckla sig i ögonblick som detta. Denna
värme glödde i ögonen, strömmade i sången, då den
stora skaran satte sig i rörelse mot Lundagård. Då
de första leden, hälsade af kanonskott, inträdt under
de dunkla, svala kronorna och stannat på den stora
gången, såg man de eftersta långt nere på gatan fram.
Slutligen gjuta de sig alla öfver Lundagård. Sedan
man där välkomnat resenärerna med hälsning, sång
och handslag, uppsöker hvarje värd sin gäst, fattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
