Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom under armen och drager honom ur samlingen
hem med sig. Vid middagstiden samlas man på de
för spisning utsedda ställen. Nu först börja
tungbanden lossna på allvar. Dammet, som hittills suttit
i halsen, nedsköljes med några glas. Sinnet lyftes,
champagnen jäser. Glädjen står högt upp i taket.
Efter middagen ledsagar man sin gäst, som nu
är sinnad att se sig litet om i staden, först in i den
gamla domkyrkan, hvars härliga orgel har den
artigheten att låta höra sig; och så ner i den dunkla
kryptan, där man visar, hvar Finn står och »famnar
den väldiga pelaren». Därefter för man honom,
nämligen om han så tycker, upp på biblioteket, på det
historiska museet, till de zoologiska samlingarna o. s. v.
Men i alla händelser följer man honom upp på
Helgona-backen, där man pekar åt Sundet på Köpenhamns
glittrande tornspiror, som skönjas där bortom, och
säger: i morgon vid denna tid äro vi där!
Sålunda vimla alla gator, torg och platser af
ungdom. Dessutom är allt hvad lif och anda har i
den gamla staden denna dag ute på promenader.
Hvita, svarta och blå mössor synas öfverallt. Äro
hufvudbonaderna sålunda af olika färger, hafva dock
kinderna tämligen lika färg — hjärtefärgen. På
mössorna ser man väl de olika nationalkokarderna; men
den ungdomliga glädjens kokard sitter på hvarje kind.
Långa led af vandrare möta hvarandra. De känna
väl ej hvarandras namn, men de nicka ändå bekant
åt hvarandra. Man känner kanske ingen särskildt,
men man känner alla. Den obekante är bekant och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
