Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla händer; den svenska jorden är icke så arm, att
den ej kan löna odlarens möda, och den svenske
arbetaren tillkämpar sig erkännande vid arbetets stora
täflingsfester, äfven på andra sidan världshafvet; och
om ännu i en och annan landsdel odlingen endast
med oviss utgång kämpar mot en karg natur, om det
allt emellanåt händer, att, bäst skörden står lofvande,
frosten kommer som en ur idet i otid uppjagad björn
och hemsöker hela nejder, så skola ihärdighet och
omtanke småningom lära oss att upptaga kampen
äfven mot denne förhärjare och till sist inringa honom
inom allt trängre och trängre gränser.
Men det folk, som rätt älskar sitt land, aktar
också fosterlandskänslan hos andra. Äfven i detta
afseende finnas hos oss de lyckligaste förutsättningar.
Vi hafva på vår väg skilts från trogna följeslagare,
som vi ännu alltjämt älska; vi hafva vunnit bröder
och stamförvanter, som vi redan lärt oss att älska.
Det förbund vi slutit med ett närbesläktadt folk är
byggdt på det friaste och fullständigaste ömsesidiga
erkännande och kan då ej annat än lära oss att i
brödrafolkets väl se vårt eget. Dock var från
fordom-tima ädelhet ej främmande för svenskt sinnelag; vi
kunde väl med någon stolthet hänvisa på att de folk,
som med oss förenats, ej dröjt att räcka oss
brodershanden och att de, som varit med oss förbundna,
äfven efter skilsmässan bevarat ett vänligt minne af
föreningen. Vår forne vapenbroder på andra sidan
Bottenhafvet såg ej liknöjd föreningsbandet brista och
blickar ej med omilda känslor öfver hafvet mot vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
