Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätt bära, om endast Brandt blef honom trogen. Sällan, antagligen
blott undantagsvis, talade han med denne i politik. Att Brandt
ingenting förstod och ingenting ville förstå af politiken, att han alls icke
vidare bekymrade sig om denna, måste i Struensees ögon göra honom
dubbelt så ovärderlig. Säkert är, att han i alla personliga
angelägenheter gjorde Brandt till sin förtrogne, sin ende förtrogne. Han yttrar
sjelf: ”Den ende, för hvilken jag hyste ett oinskränkt förtroende, var
grefve Brandt. Dock har jag under det sista halfva året föga talat
med honom om affärer”. ”Hvad styrelsen angår,” yttrade Brandt ännu
i en senare tidpunkt, ”kunde man dermed göra hvad man ville, jag
gör icke anspråk på att blanda mig deruti”. Hade Struensee orsak att
lita på denne vän mer än på de andra?
Ytligt sedt hade Brandt några drag gemensamma med den
nästan jemnårige Struensee. Äfven han var, om han än i olikhet med
Struensee trots sina bespottelser då och då visade ansatser af religiositet, en
libertin i ordets dubbla mening. Äfven han var en anhängare, ja en
entusiastisk beundrare af Yoltaire, hos hvilken han en gång tillbragte
fyra dagar; äfven han var en vän af billets doux och kärleksäfventyr;
äfven han var full af lefnadslust och en qvickhet, som visserligen kunde
vara af mycket kaustisk art, derjemte beläst och icke utan
begåf-ning. I sin fädernestad Köpenhamn hade han studerat juridik. Son
af pietistiska föräldrar likasom Struensee, hade äfven Brandt af sin
gudfruktiga familj nära på blifvit förnekad såsom ett förderfvets barn,
och detta så mycket mera sedan han inlåtit sig i en formlig
förbindelse med den afskydde favoriten. Grunden till denna förbindelse låg
äfven för Brandt i önskan att göra sin lycka vid hofvet och — ehuru
i en annan riktning — vinna ett glänsande inflytande.
Såsom kammarjunkare hade han redan flere år förut lärt känna
sig hemmastadd vid det danska hofvet. Af ett sangviniskt, oroligt,
ytterst ömtåligt temperament, af en fåfänga, som, med hans fula yttre
och egendomliga former icke sällan gaf honom tycke af en Don Quixote,
hade han till följd af en viss taktlöshet, som han begått mot den
tidigare gunstlingen grefve Holck, fallit i onåd vid hofvet, men just
genom Struensees bemedling blifvit jemte Rantzau af den huldrika
drottningen åter upptagen till ny ära. Han hade, enligt Struensees
afsig-ter, trädt i stället för den störtade Holck såsom konungens ständiga
sällskap. Visserligen ett embete af ytterst tvifvelaktigt värde, som
svårligen skulle ha lockat honom, om icke dertill bifogats anställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
