Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gon annan grund än missnöjet öfver att icke sjelf ega en mera
framstående ställning. Han var enligt hennes åsigt blott en intrigör, som
ville försöka att arbeta sig upp genom hvilka medel som helst. Så
mycket hon än gillar sjelfva regementsförändringen, så mycket ogillar hon det
sätt hvarpå och de medel genom hvilka Slanbusch ville genomdrifva
densamma.
I fråga om den första tanken på och förberedelsen af denna
stats-hvälfning har Slanbuschs berättelse såsom källa företrädet framför
den under Biilows auspicier tillkomna; ty Btilow var icke med om
planens första uppgörande; han var i början icke invigd deruti.
Första tanken på nämda hofrevolution skall, enligt Dorothea Biehls
berättelse, ha nppstått hos kronprinsen af följande anledning. Då han
på hösten 1781 uppehöll sig på Fredensborg, spisade en dag
statssekreteraren Guldberg vid hans taffel. Prinsen, som nu snart var
fjorton år gammal och således redan hade uppnått den genom Kongeloven
faststälda myndighetsåldern, frågade vid taffeln Guldberg om orsaken,
hvarför det gick så långsamt med en viss åtgärd (beredandet för
kronprinsen af tillträde till geheimestatsrådet). Han framstälde denna fråga
i en ton och på ett sätt, som innebar en förebråelse. Guldberg
besvarade kronprinsens fråga med mera häftighet än han kanske bort.
Prinsen glömde för ett ögonblick sin vanliga klokhet och
tillbakadragenhet och blef häftig, så att ordvexlingen dem emellan nästan
öfver-gick till en träta. Emellertid, fortfar berättelsen, skulle denna
tilldragelse sannolikt icke fått några vidare följder, om icke
öfverhofmä-staren Eichstedts elakhet och dumhet varit. Inom sig kände han
skadeglädje öfver kronprinsens mot Guldberg uttalade missnöje, men han
ansåg sig tillika böra rentvå sig från misstanken att till äfventyrs sjelf
ha eggat prinsen till ovilja mot Guldberg. I stället för att låta det
stanna vid en tillrättavisning för hans öfverilning, tvang han prinsen
att göra Guldberg skriftlig afbön. Ehuru denna förödmjukelse för
prinsen kom från Eichstedt allena, så var Guldberg dock orsaken och
anledningen dertill.
Men enligt Slanbuschs framställning, för hvilken kronprinsen
omedelbart efter detta uppträde öppnade sitt hjerta, var det icke detta som
hos honom bragte till mognad beslutet om regementsförändringen; utan
detta beslut föranleddes fast mera af ett nytt tillbakasättande af hans
person å enkedrottningens och arfprinsens sida, hvilket kom bägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
