Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deruti, att han ansåg dem höra offentligheten till, såsom egnade att
beriktiga den hittills gällande uppfattningen af förhållandet.
Skild från vänner och fädernesland, längtade Heiberg framför
allt efter sin älskvärda maka, hvars tjusningskraft nu gått upp för
honom, och han rasade först som ett såradt vilddjur, då hon
förklarade allt vara slut dem emellan. Han kastade sig sedan verkligen
ned i stoftet, som han sjelf säger, han var villig äfven till de allra
största förödmjukelser inför danska regeringen, om han blott finge
vända åter till sitt hem. Men allt var fåfängt. Voro svartsjukans
demoner lössläppta i hans eget inre, så njöt hans hustru riu
hänsynslöst af den lyckliga kärlekens fröjder, och han aftvangs sitt
samtycke till kyrkans välsignelse öfver det älskande paret. Gyllembourg
var till begåfning långt ifrån jemförlig med Heiberg, men han gjorde
dennes maka öfver all beskrifning säll.
Karl Fredrik Ehrensvärd, född 1767, dömdes efter de ödesdigra
marsdagarne 1792 till lifvets förlust, men benådades med
landsförvisning, då han bosatte sig i Danmark och upptog namnet Gyllembourg
efter sin moder, född Gyllenborg. Efter en audiens 1805 hos
kronprins Fredrik, sedermera Fredrik VI, tillsände han denne i handskrift
en redogörelse för sina öden i Sverige och sitt deltagande i
sammansvärjningen mot Gustaf III. Detta manuskript är nu för första gången
tryckt i fru Heibergs bok. Det lyder i öfversättning som följer:*
”Nådigaste herre!
Jag beder eders kungl. höghet nådigast tillgifva, att jag vågar
vända mig till eder med en så lång och vidlyftig berättelse om mig
och mina händelser, som den jag härmed allerunderdånigst vågar lägga
inför eders kungl. höghets fötter. Men, nådigste herre, så inveckladt
är ofta de dödligas öde, att den olycka, man i många år med
tålamod och lätt sinne burit, på en gång blifver en odräglig och öfvergår
ens krafter. Detta är fallet med mig. I nära 13 år har jag med
tystnad fördragit det misskännande, som min politiska ställning ådragit
mig; mitt eget hjertas vitnesbörd och de smickrande bevis jag
erhållit på de menniskors aktning, som följt min lefnadshistoria och känna
de driffjedrar, som varit grunden till mina handlingar, hafva gifvit mig
styrka att bibehålla en tystnad, som jag ej kunde hafva brutit, utan
* Vi återgifva denna berättelse med särskild anledning af det sammanhang,
hvari den står med några kapitel i ”Svenska hofvet och aristokratien", hvarå
den nya serien ”Europas hoP är afsedd att i viss mån utgöra en fortsättning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
