Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter revolutionens blodigaste period sände den nyskapade franska
republiken en legation till Danmark. Dess medlemmar infördes i
Hei-bergs hem, der de sympatiskt emottogos af den republikanskt sinnade
värden. Husets unga, blyga, nästan barnsliga fru, som graciöst utförde
en värdinnas pligter, ådrog sig genast i hög grad deras beundran och
uppmärksamhet. Till och med hennes man förvånades öfver att se den
lätthet, livarmcd hon rörde sig i dessa nya förhållanden, och den
färdighet, hvarmed hon uttryckte sig på det främmande språket.
Småningom visade det sig blott alltför tydligt, att hon hos en af dessa
dagliga gäster väckt en lidelsefull kärlek. Hon i sin ordning emottog
hans hyllning med nedslagna ögon och rodnande kinder; för första
gången i sin lefnad genombäfvades hon af känslor, åt hvilka hon icke ens
kunde gifva något namn, på en gång ljufva och förskräckande. Så
snart hon på allvar märkte, hur farligt det var, sade hon en dag till
Heiberg: ”Jag ber dig, för icke dessa fransmän så ofta hit; det kan
bli vådligt för mitt lugn.” Heiberg log öfverlägset och svarade: ”Åli,
idiC annat än det — du har din frihet.”
En order hemkallade emellertid den unge Don Juan till
Frankrike just i samma drag. Hon var tills vidare frälst från faran. Ett
par, tre år förflöto i den vanliga kalla temperaturen, men så kom den
svenske emigranten Ehrensvärd-Gyllembourg, och nu slog gnistan upp
i full låga.
Hvad härpå följde är någonting så sällsamt, att det nästan kan
betraktas såsom ensamt stående, om än kanske icke i verkligheten, så
dock inom literaturen. Åtminstone kunna vi icke påminna oss, att
några på en gång så intima, så spirtuella och sä dramatiskt lefvande
aktstycken, som den unga rikt begåfvade qvinnans brefvexling med
den i landsflykt jagade mannen och med den lycklige älskaren,
någonsin blifvit offentliggjorda. *
Man kan lätt förstå, att utgifvarinnan länge tvekat att öfverlemna
sådana dokument åt allmänheten. Året före sin död — berättar hon
— genomgick Johan Ludvig Heiberg alla sin papper. Medan han vid
detta tillfälle förstörde en mängd enskilda bref, skonade han allt som
kunde belysa förhållandet mellan hans föräldrar, deras äktenskap och
skilsmessa. Att icke äfven dessa bref offrades åt lågorna, låg säkert
* Boken liar ock ho.s allmänheten rönt en ovanlig framgång, i det den
under loppet af några månader upplefvat tre upplagor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
