Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lands regemente för att öfvertaga vakthållningen vid Haga kungl.
lustslott och gardesregementena fråntogos sålunda denna deras gamla
he-dersrättighet.
Man kan lätt föreställa sig huru obehagligt detta förfarande skulle
inverka på gardesregementena och de förnämsta familjerna, af hvilka
de flesta h-ade någon representant anstäld vid nyssnämda corpser.
Inom arméen stod Uplands regemente synnerligen högt i
konungens gunst och framhölls framför de öfriga. Vid liniemarscher t. ex.
var nästan alltid Uplands regementes första bataljon den s. k.
riktba-taljon och, ehuru jägare-officer, beordrades vanligen Mörner att vid
dessa tillfällen föra första fanan. En dag, då en ovanligt stark storm
rasade, ådrog han sig konungens uppmärksamhet genom den
skicklighet, hvarmed han, oaktadt den häftiga blåsten, uppehöll fanan.
På aftonen talade kungen i hofcirkeln härom, och Mörners slägting,
chefen för gardet, som var närvarande, utbredde sig i loford öfver den
unge mannens militäriska förtjenster. Konungen yttrade då sin vilja
vara att Mörner skulle uppkallas till honom för att få emottaga något
bevis af högstdensammes nåd.
Följande morgon instälde sig, efter befallning, Mörner hos
konungen, hvilken mycket nådigt mottog honom samt yttrade, bland
annat, ”att han ville gifva Otto Mörner en nådebevisning” m. m. d.
Mörner utlät sig då, att som han på det högsta önskade att riktigt lära
sig tjensten, vore den största nåd H. M. kunde visa honom den, att
utse honom till sin stabsadjutant. Konungen sade sig vilja tala derom
med Mörners chef samt tilläde att, om icke någon orättvisa
derige-nom begicks, skulle så ske. ”1 annat fall utbed er något annat”
yttrade konungen högst förbindligt.
Öfversten m. m. grefve Schwerin tillkallades följande dag och
yttrade att, då Mörner så nyligen inkommit i tjenstgöring, skulle det
väcka mycket uppseende om han nu, så ung, nämndes till stabsadjutant»
helst som grefven sjelf nyligen fått afslag på anhållan om blott
stabs-adjutantstitel för en bland de äldre löjtnanterna vid regementet.
Snart fick Mörner å nyo befallning att inställa sig hos konungen.
Grefve Schwerin hade emellertid omtalat sitt yttrande angående den
sökta adjutantstjensten. Mörner-var sålunda beredd på sin andra
ansökning hos konungen och han anhöll nu att konungen måtte täckas
tillåta honom att enskildt få begagna föreläsningarne vid Karlberg och
derefter erhålla permission för att ingå i fransk tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
