Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följdes, omöjligen kunde misslyckas och der den för verlden mest
förvånande utgång var förutsagd med säkerhet. Efter denna plan skulle
de förenade härarne delas i trenne stora arméer, af hvilka den ena,
såsom högra flygeln, från norra delen af Tyskland, den andra i
centern från Schlesien och den tredje såsom venstra flygeln från Böhmen
samfäldt skulle agera på sträckningen af ett cirkelsegment och jemt
sammandragas till den medelpunkt, der Napoleon måste förblifva, då
han ej ville öfvergifva det land, han i så många år beherskat.
Arméerna borde framtränga i lika höjd, och om någondera hotades med
anfall, borde de öfriga med hastigt framträngande hota fiendens
flanker, hvarefter, då detta gjort åsyftad verkan, de borde återtaga sina
rum i det sig hopdragande cirkelsegmentet. Slutligen skulle allmänna
mötesplatsen blifva Napoleons läger vid Dresden eller Leipzig.
Då efter den lyckliga folkslagtningens slut kejsar Alexander i
Leipzig med hög glädje omfamnade kronprinsen af Sverige och villigt
erkände den hufvudsakliga andel han hade i äran af den stora
europeiska stridens lyckliga utgång, sade han vid besigtningen af de
svenska trupperna till general Sköldebrand, som han händelsevis blef varse:
”Nu se vi fullbordadt allt, som var ett aflägset hopp, då ni föreslog mig
mötet i Trachenberg.” Men livad jag aldrig kan glömma är
slutmeningen af konventionen. Då hvar och en fullgjort allt, som här är
föreskrifvet, blir allmänna mötesplatsen ”Napoleons läger”. Det är
profetiskt. Jag kan ej återkomma från min förundran deröfver.
Det är otvifvelaktigt att kronprinsen af Sverige en gång i
Tyskland närde i sitt bröst-för sig stora planer och att för hans lifliga
inbillning ofta målade sig möjligheten att beherska en dag det sköna
Frankrike, hans eget fädernesland. Till denna tro har man anledning
af hans oförsigtiga yttrande till gunstlingar och förtrogna *. Han
åt-nöjde sig i sina tankar icke med det fattiga Sveriges krona;
kejsardömets glans lockade hans håg, med förakt såg han ner på de
pyg-méer, af hvilka han i hofvets salar var omgifven, den fattigdom, som
var omkring honom och belägrade hans öron. Det kan likvisst icke
anses för betänksamt, att han ens lät framskymta en aning om sina
afsigter äfven för den förtrognaste, men det låg i hans lynne, i hans
gasgognska härkomst att om något glimrande för hans äregirighet
framstälde sig för möjligheten af hans tankar, icke behålla det för sig,
* T. ex. till öfverste v. Tliun, då adjutant hos honom, sedermera i
preussisk tjenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
