Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dansk-norska statens redan länge förvirrade myntväsende^ djupt fallna
papperspenningar ej kunna tjena till betalningsmedel utomlands.
Riksförsamlingen i Eidsvold beslöt upprättandet af en bank, men
hvarken denna eller den beramade låneinrättningen, som dermed skulle
stå i förbindelse, kunde innan nästa storting bringas i verksamhet.
Således ser staten sig beröfvad alla medel till betalning för en stor
del af de införda viktualievarorna samt anskaffande af flera förråd; alla
statens utgifter hafva hittills måst bestridas med de af
riksförsamlingen beviljade fjorton millioner, men så framt kriget fortfar skall
nästa lagtima storting blifva nödsakadt att föröka statsgälden, ty
tullinkomster eller skatter af utarmade invånare- äro icke att räkna på.
Ett utländskt lån kunde någorlunda hafva afhulpit denna förlägenhet
och borde visserligen hafva fästat stortingets uppmärksamhet, men så
länge de utländska politiska förhållandena fortfara att vara oss emot,
kan sådant icke uppnås.
Något direkt eller indirekt bistånd af de större europeiska
makterna var, hvem kan neka det? nödvändigt för Norges räddning och
jag bygde mitt hopp på förväntan derom; men deras bestämda
förklaringar tillintetgjorde detta hopp. Döf för alla föreställningar,
visade den engelska ministcren riksförsamlingens sändebud tillbaka, och
dess blokadsystem skärptes, ja, utvidgades till kusterna af Bergens och
Throndhjems stift. Således beröfvad allt hopp om undsättning och
tillförsel, med denna tafla af rikets tillstånd för ögonen, borde jag,
och jag insåg det för en ovilkorlig pligt af mig, sjelf icke vägra att
för fäderneslandets räddning bringa det största offer någon menniska
kan frambära: offret af sin lycka, af sitt lugn. Att jag i folkets
händer skulle nedlägga den verkställande makten, som jag af folket hade
mottagit, fordtades som oåterkalleligt vilkor för vapenstilleståndet.
Hade jag, styrd af äregirighet, blott velat försvara min krona,
då hade jag fortsatt striden till det yttersta, mindre bekymrad om
Norges öde, huru vida det, sedan dess stridskrafter voro uttömda, blef
beroende af segervinnarens godtycke; jag hade då uppoffrat folket för
min skull, utan visshet att, genom mäktigare staters mellankomst, se
striden omsider slutad till fördel för Norge; ty skulle icke detta länge
uthärda det öde, att strida med egna krafter, utan främmande bistånd,
så var dess undergång oundviklig.
Genom det slutade striden, innan man var alldeles öfvervunnen,
genom det man bjöd handen till förlikning, då svenska regeringen an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
