Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog grundlagen af den 17 maj som bevis lor föreningen, till dess
stor-tingtt yttrat sig för densamma; derigenom ändtligen, att jag, hvad
nödvändigheten fordrade, förpligtade mig att nedlägga den
verkställande makten, öppnades och kunde ännu öppnas — hvilket både
mensk-ligheten och min omvårdnad för folket gjorde för mig högst
önske-ligt — medel till landets räddning från fullkomlig undergång. Jag
ville bära Norges krona blott till folkets väl.
Så snart jag insåg, att jag med redligaste vilja, oaktadt all
ansträngning af mensklig förmåga, i anseende till vårt eget tillstånd och
få försvarsmedel samt vårt förhållande till främmande makter, icke
kunde föra det påbörjade stora verket igenom, så snart jag trodde,
att folkets lidande för min skull förökades, så beslöt jag att
sammankalla nationens representanter, för att inför deras ögon framlägga rikets
tillstånd, men icke för alt sörja för min egen ställning i staten eller
berida densamma större olyckor, än som ödet oundvikligen synes hafva
bestämt. De sår, som sju års krig förorsakat, behöfva helas och
genom fredens välsignelser skola de lyckligare dagar kunna vinnas, som
jag ty värr icke förmådde bereda detta härliga land.
Rikets tillstånd bjuder att höra och öfverväga de förslag till
förening, som konungen af Sverige förbehållit sig att omedelbarligen
meddela stortinget och hvarvid han förpligtat sig att förnya de löften
han alleredan gifvit det norska folket.
Rikets representanter kunna nu med moget öfvervägande, utan
af-seende på annat än fäderneslandets kraf, bedöma rikets ställning och
välja, hvad efter omständigheterna kan tjena till dess bästa.
Låten mitt minne lefva bland eder, norrmän! Som en väns,
hvil-ken velat edert väl och hittills bevarat landet från anarkiens faror,
men, nekad allt bistånd af främmande makter, saknat medel att
fullborda det stora verket för Norges oafhängighet; som uppoffrat sitt
lugn och sin personliga lyckliga ställning bland eder, för att ej se
Norge förstördt, men deremot dess konstitutionella författning tryggad,
och härigenom, så vidt möjligt, dess sjelfständighet bevarad. Jag hade
satt min heder och min glädje uti att göra det norska folket lyckligt;
nu vill jag finna min tröst i det medvetande, att hafva verkat livad
jag förmådde, till att hindra det förtryck, som hvilade tungt på det
älskade fäderneslandet".
Från Europas hoj. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
